HUR SKRIVKONSTEN UPPSTOD

ENOKS BOK BEKRÄFTAS AV MODERN ARKEOLOGI

"Jemdet Nasr" (kan också stavas Djemdet Nasr) i Irak tros vara platsen där skriftspråket först uppkom, vid ca 3200 fKr.

Det är intressant eftersom Enoks bok säger samma sak. Enligt Bibelns tidslinje är Enoks bok skriven ca 3200 fKr, och i den sägs att det var under Enoks tid som skriftspråket kom till människan. (Enok 69:8 f)

Ännu mer intressant är att skriftspråket kom ifrån änglar, både från de goda och de onda.

Och då blir ju den här bilden (t.v.) från samma plats också lite intressant, minst sagt:

Liksom språkstilen på tavlan överst.

Nog får man associationer till "utomjordingar" där.
...

Det är också väldigt roande (sett i förhållande till vad våra motståndare skall tänka) att se de här bilderna, som på båda inskriptionerna, daterade till 3000 fKr, visar egyptiska jättar, när man vet att Enoks bok, liksom Bibeln, talar om för oss att det levde jättar på jorden omkr. 3000 fKr.

Jag ser inga samband alls. Gör du?
...

De andra inskriptionerna är också roliga. Det tycks vara två märkliga hybriddjur på tavlan, under jätten. (Klicka på bilden för att se den i originalstorlek.)

Dateringen är även där överensstämmande med Enoks bok, liksom företeelsen hybrider, dvs onaturliga förbindelser, ja, förbjudna förbindelser mellan olika arter, som bl.a Romarbrevet och Judas brev refererar till.

Jag ser ändå inga samband. Det är bara slumpen alltihopa. Visst?
...

Fler märkliga hybridliknande djur från platsen där änglar gav människan skriftspråket:



Från detta kan vi nog sluta oss till att detta ställe var en av de platser där Guds söner, de fallna bland dem, steg ned och satte igång sin manipulation av jordens arter, och att vi faktiskt har väldigt tydliga spår efter dem där. (Jag tycker nog man kan kalla det en "smoking gun", så starkt är det.)
...

(Det finns många fler bilder på den sistnämnda webbplatsen som är värda att kolla i samband med ovanstående.)

Bilderna visar ett helt menageri av monster och hybrider, och hade det inte varit så att Bibeln och enokslitteraturen talar om just detta, så kunde man sett det som bara fantasier, men nu måste man vara bra skeptisk för att kunna förneka sambandet när man ser detta så helt i analogi med vad skrifterna säger.
___


Naaa det är bara slumpen alltihop. Slumpen.
___

ENOKS BOK I APOSTLATIDEN

DET PÅSTÅS inom den teologiska forskarvärlden, att Enoks bok började skrivas ca 300 fKr, och sedan framåt till ca 100 fKr alternativt 100 eKr. Men jag kan bevisa utifrån skrifterna, de skrifter vi tror på, att Enoks bok är skriven före syndafloden, av Enok själv.*

Det är enkelt. Jesus läste den ju, och hans apostlar gjorde det. De kristna som kom efter dem läste den, i 200 års tid. Och de visste att det var ifrån Enoks bok som aposteln Judas, Jesu halvbror, hade citerat en vers. De hade ju boken ibland sig och hade fått den ifrån dem som var före dem.

Så då måste vi fråga oss: Satt Jesus och läste en lögnaktig bok? För om boken skrevs mellan 300-100 fKr, då är den ju lögnaktig eftersom den själv säger att den är skriven före syndafloden av Enok. Gick Jesus på en bluff? Nej, tror du det tror du inte på Jesus. Tro på det kan bara den som inte tror.

Så då står vi i en annan dager. Enoks bok får därmed en helt annan ställning, när vi inser detta.

Den förste efter apostlarna som hänvisade till Enoks bok, var författaren till Barnabasbrevet, som tros vara skrivet mellan 70-131 eKr. (Jag hävdar 110-120 eKr.) Denne Barnabas (troligen inte densamme som aposteln Barnabas) kan alltså ha levt på samma tid som Johannes levde, eller några andra långlivade apostlatidskristna. Denne Barnabas hämtar förkunnarinnehåll från Enoks bok, och han skriver specifikt att "det är skrivet" (Barn. 4:3; 16:5-6). Det är alltså ingen muntlig tradition han går efter utan efter en skrift som fanns bland de kristna vid den tiden. Att det skulle varit en annan skrift än den Enoks bok som tidigare funnits bland judarna är väldigt osannolikt. Vittnesbörden från (och om) den boken är mångtaliga.

Detta visar alltså med önskvärd tydlighet att Enoks bok verkligen fanns bland de första kristna, och att de trodde på den, tog den på allvar, och gav sitt andliga bifall till den.

Och då har de de facto också bevisat för oss som tror, att den är 5000 år gammal, skriven före syndafloden, av profeten Enok.

En gång till: Att Jesus och de första kristna läste och förkunnade ur Enoks bok bevisar för oss att den är äkta och inspirerad av Gud. Och att det verkligen var den boken de läste ur framgår av både senjudendomens och de efterapostoliska kristnas skrifter, där den också omnämns och citeras. Att apostlatidens kristna skulle utgöra en liten ficka av muntlig enoktradition, medan de omges på båda sidor av det skriftliga vittnesbördet, är helt osannolikt. Att hävda något sådant är bara obstinat.
...


Fortfarande tveksam? Vi försöker igen:


Förapostoliska tiden hade Enoks bok.

Efterapostoliska tiden hade Enoks bok.

Men apostoliska tiden hade inte Enoks bok?

Hur osannolikt är det?

Hur kom den i så fall från de förapostoliska till de efterapostoliska? Hoppade den över apostlarna? Nej, den måste givetvis ha gått VIA apostlatidens troende till nästa generation.


Apostoliska tiden hade alltså Enoks bok. OCH DE CITERADE DEN, och gav därmed sitt bifall till dess gudomliga ursprung, dess ålder, dess författare och GIVETVIS, dess INNEHÅLL!

Jag vet inte hur mycket mer man behöver säga, för att övertyga den osäkre. Ett öppet hjärta ser sammanhangen här och tar ställning. Den som har ett stängt hjärta fortsätter att hålla det stängt - men det kommer givetvis att kosta, att motstå sanningen. Nästa gång du hör ett sanningens ord kommer du att ha svårare att urskilja det.


För övrigt finns det ju också ett helt otvetydigt bevis för att Enoks bok fanns tillstädes i den apostoliska tiden, eftersom man har hittat fragment från minst 20 exemplar av Enoks bok bland Dödahavsrullarna. Och Dödahavsrullarna grävdes ned någon gång strax före år 70 då romarna omringade Jerusalem och det judiska templet skulle komma att förstöras.

Vi vet alltså därför att Enoks bok fanns i omlopp, väl spridd, då den bara hos qumranrörelsen fanns i 20 ex**, under den apostoliska tiden. Att då, med vetskap om allt detta, ändå hävda att Judas citerade ur en muntlig tradition, blir helt löjligt. Glöm det, om du vill vara ärlig.
___


* Detta förutsätter att man tror på Bibeln. Gör man inte det kommer man inte att kunna se detta som bevis. Även om det är det.
** Dessutom på tre språk: arameiska, hebreiska och grekiska, och på både papyrus och pergament, dvs med olika pappersframställning.
___


Även Jesus citerar från Enoks bok

Jesus använder (i de fyra evangelierna) uttrycket Människosonen 79 gånger, i bestämd form, Stefanus en gång, i Apg 7:56.

I Enok används samma uttryck 11 gånger, också i bestämd form.

Hos Daniel används det en gång, men i obestämd form, dvs "en människoson" (Dan. 7:13). Inte MänniskosonEN, som hos Enok och Jesus själv. Det tyder väldigt starkt på att det är (främst) ifrån Enoks bok Jesus hämtat uttrycket.
...


Dessutom finns ju det här närmast citatet från Enoks bok hos Jesus:

"Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen överlämnades åt honom, Människosonen, och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta." (Enok 69:27)

"Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna." (Matt. 25:31-32)
...


Vad jag ville visa med den här artikeln var alltså att Enoks bok fanns bland apostlarna, och att de trodde på den. Och därmed har de också gett oss sitt vittnesbörd om den, så att vi med full tillit kan läsa den, då den nu igen finns bland oss.
...


För att sammanfatta:

1. Vi har bevis för att Enoks bok fanns i tiden före apostlarna (Jubileerboken, De 12 Patriarkernas Testamenten)
2. Vi har bevis för att Enoks bok fanns i apostlarnas tid (Fragmenten i Qumran)
3. Vi har bevis för att Enoks bok fanns i tiden efter apostlarna (Barnabasbrevet, Tertullianus, Hieronomus, Augustinus)

Har vi då också bevis för att det var ifrån Enoks bok Judas citerade? Ja, då vi vet att boken var i omlopp under den apostoliska tiden och att man funnit ett stort antal ex på en plats mindre än två mil ifrån Jerusalem, och fyndplatsen är daterad till samma tid som apostlarna, då ÄR citatet i Judas brev bevis för bokens förekomst bland apostlarna. Liksom citatet i Matt. 25 och alla övriga NT-ställen som vi känner igen från Enoks bok.

Hade vi inte vetat att boken fanns på plats under apostlatiden, då hade vi möjligen kunnat tro att Judas gick efter någon muntlig tradition. Men då vi vet att boken fanns i hans och apostlarnas absoluta närhet, då går det inte att betvivla.
___

Manifestation gentemot andesfären

Enoks Bok kan nu också köpas från de största bokhandlarna på nätet: Bokia, Bokus och Adlibris. Ganska roligt att se att de tagit med delar av förord och baksidestext i annonserna. Särskilt impressivt är det att se texten "då alla onda och ogudaktiga blir avlägsnade" bredvid en radda just onda och ogudaktiga böcker på Bokus. Man kan undra vad de som råkar läsa det där tänker. "Gäller det mig?" Ja det gäller dig.

Att ge ut en bok så här är en kraftig manifestation gentemot andevärlden. Vanliga kristna böcker är oftast avslipade så att de skall kunna ges ut av något etablerat förlag som inte vill förlora sin affär pga andlig blockad från ovan. Det gäller inte denna bok. Den har varit blockerad av makter sedan Hedenhöös tid och är det än. Men det hjälper inte, för ut kom den, och nu finns den där. En nyutkommen bok skickas också ut i sju pliktexemplar till de större universitetsbiblioteken i Sverige, såsom Kungliga Biblioteket i Stockholm. Där hör den verkligen hemma, och där kommer den att finnas tills domedagen kommer, om Sverige får vara med så länge.

Jag har känt av ett väldigt motstånd från den onda andesfären just inför utgivningen av Enoks bok, och undra på det. Den avslöjar ju just dessa makter, deras förehavanden både i det förflutna, i nutid och i kommande skräcktid. Och de vill INTE att du skall läsa om dem och bli väpnad att motstå dem och deras fördolda agenda. Trycket från de lägre rymderna var ungefär av samma grad som det var sista tiden före min dag i HD i Stockholm, så jag förstår därför vilken vikt detta har.

Du tycker kanske jag övervärderar betydelsen av det här, men jag tror inte man kan göra det faktiskt. Mitt vittne är Herren, den som hör hans röst hör också att det jag skriver här kommer ifrån honom och att här utgår en kallelse, som jag skrivit tidigare.
___

Om Enoks Bok 2010

Angående den modernisering av Enoks bok som jag har gjort, så kanske det kan hjälpa någon att förstå dess betydelse om jag förklarar lite om själva arbetet.

Jag började alltså med de två tidigare svenska översättningarna, från 1826 och 1901. Båda hade ett språk som kändes väldigt föråldrat och som för en ung människa idag måste vara närmast obegripligt. Dessutom fattades stora delar av innehållet i 1901 års översättning. I övrigt var den ganska välgjord och fungerade bra som förlaga, dvs det var mestadels bara att modernisera de ålderdomliga orden och ändra på stavsättet. I de delar som måste infogas från den äldre översättningen var det däremot värre. Här och där kan den översättningen synas bra också, men på många ställen upptäckte jag att översättaren troligen inte haft en aning om vad innehållet betydde, utan bara översatte mekaniskt utan att bry sig om att få det begripligt. Detta kan också ha lite att göra med den engelska förlagan från 1821, som har ansetts vara bristfällig.

För att kunna göra en bra och begriplig modernisering av dessa texter fick jag därför ta hjälp av de engelska översättningar som finns att tillgå, och där använde jag den ifrån 1821, sedan den ifrån 1882 (i mitt tycke den bästa) och så den ifrån 1912. Jag hade alltså dessa fem översättningar uppställda bredvid varandra, på webbplatsen enoksbok.se, och kunde därför överallt där texten verkade otydlig, svårtydd eller märklig göra jämförelser mellan de fem översättningarna och komma fram till en bedömning av vilken som var den bästa.

Dessutom bad jag för precis varenda ändring jag gjorde i texten, så att jag upplevde en klar Herrens Andes sanktion över textändringarna. Därför blev också slutresultatet välsignat. Jag blev faktiskt förvånad över hur tydligt jag kunde känna Andens närvaro över boken (till skillnad från de tidigare utgåvorna), men förklaringen är väl den att jag faktiskt bad väldigt noga för minsta lilla korrigering i förhållande till de ursprungliga översatta texterna.

Förutom detta upplevde jag också att jag skulle sätta in många nya parallelhänvisningar till Bibeln i boken. (Det blev till slut över 300, utöver de drygt 100 som redan fanns i nätutgåvorna. Således har boken över 400 parallellhänvisningar - låt vara vissa också till paralleller i själva boken.)

Under det arbetet var det som att leva under en öppen uppenbarelse av texterna. Korrelationen mellan GT och NT och Enoks bok är förunderlig. Den som inte har studerat detta har verkligen gått miste om något. Man förstår att Enoks bok inte är vilken bok som helst, sannerligen ingen apokryf eller pseudepigraf, utan ett äkta Guds verk, men från en tidigare dispension, ja tusen år äldre än GT. Och trots detta innehåller den fantastiska profetior om Människosonen och mycket annat vi läser om i uppfyllelsen, som är NT.

Så under arbetets gång blev det också enkelt och även rent nödvändigt, att flika in noter (ett 30-tal) om dessa ting och upptäckter, visserligen mycket kortfattade för utrymmets skull men dock, tror jag, med andligt innehåll så att läsaren kan ta emot dem och bli vidrörd av samma Ande som verkade då de skrevs och därmed få del av samma uppenbarelser och insikter.

Den färdiga produkten är alltså mycket mer än vad som finns på enoksbok.se.

Det har också blivit mer och mer klart för mig att Enoks bok kommer att ha en stor betydelse i ändens tid, och att det ligger en kallelse i att förvalta den och ta del av dess budskap, för att så bli rustad, försedd, förberedd, för vad som mer och mer kommer att komma till synes, i denna sena och märkliga tid vi lever i.

Exakt hur detta skall gestalta sig vet jag ännu inte, och Gud uppenbarar ofta inte mer än en bit i taget, och förlitar sig på att vi skall följa, troget, det lilla vi fått, för att senare bli betrodda med mer, då vi visat oss värdiga därtill. Det kommer stora ting, det kommer stora ting. Så mycket hör jag Anden säga, och salig är den som tar emot, mindre salig den som står emot.
___

Kort om Enok och Människosonen

Läste i någon blogg på nätet där en person skrev om Människosonen i Enoks bok, och hade ett lånat resonemang om att Människosonen inte framställs som skapare av världen i Enoks bok, vilket han förmenas göra i Nya Testamentet i detta resonemang. Och därmed skulle alltså Enoks boks värde minska. Tja, i så fall skulle också Gamla Testamentets värde minska. Människosonen framställs inte som världsskapare där heller nämligen. Både GT och Enoks bok är skrivna före Jesu människoblivande, medan NT är skrivet efter det. I NT är Människosonen uppenbarad, och kommen i köttet, och efter sin uppståndelse med kraft bevisad vara Guds Son. GT är inte mindre värt för detta, ej heller Enoks bok följaktligen.

Dessutom: Människosonen VAR inte delaktig i skapelsen. Människosonen är den gestalt Gud Sonen bar i NT, i skapelsen var han Logos, och bar änglagestalt. Det intressanta är alltså att både GT och Enoks bok förutsäger Människosonens ankomst, och där får vi faktiskt erkänna att Enok har mer att säga om detta än GT, åtminstone vad gäller själva begreppet Människosonen.

Så kan alltså ogrundade och lånade religiösa resonemang slå knut på sig själva.
...

Sedan så finns ju detta ställe hos Enok, där Människosonen faktiskt omnämns som närvarande vid skapelsen:

"Vid den tiden var denne menniskones Son åkallad inför Andarnas Herre, och hans namn i närvaro af den Gamle af dagar. Förr än solen och himmelens tecken blefvo skapade; förr än himmelens stjernor blefvo bildade, var hans namn åkalladt inför Andarnes Herre. Han skall blifva ett stöd för de rättfärdiga och heliga, att stödja sig på, utan att falla, och han skall blifva folkslagens ljus. Han skall blifva ett hopp för dem, hvilkas hjertan äro fulla af bekymmer. Alla som bo på jorden skola falla ned och tillbedja honom, skola välsigna och förherrliga honom, och lofsjunga Andarnes Herres namn. Således har den ende Utvalde och förborgade varit till i Hans närvaro, innan verlden blef skapad, och i evighet." ( Enoch 48:2-6. Se också Joh. 17:24. 1 Petr. 1:19-20. Upp. 13:8 KXII.)

Att ha en tillvaro före skapelsen betyder givetvis att man är en del av Gudomen. Enoks bok är således klar över Guds flerfaldiga väsen, och då kan vi också förstå att när Gud skapar, så skapar inte bara en eller två av de gudomliga personerna, utan att hela Gudomen verkar i enhet, således också den som i kommande dagar skall få namnet Jesus och bära Människosonens gestalt.

Tips: Läs inte teologers verk, annat än med stora lastbilsflak salt.
___

Domedagsboken är här

Som besökarna väl sett så är den utlovade moderniseringen av Enoks Bok klar nu och finns att köpa härifrån.

Enoks bok finns visserligen redan på enoksbok.se, men i två äldre svenska översättningar. Men den här nyutgåvan blev faktiskt mer än bara en modernisering av språket. Texten är också kompletterad, då det fattades delar i båda de tidigare översättningarna, flest i den senare.

Dessutom, och det är viktigt, är den korrigerad på vissa ställen. Eftersom jag hade tillgång till båda de svenska översättningarna plus tre engelska (och i någon mån de fragment från arameiskan och grekiskan som finns idag), kunde jag finna fram de mest troliga alternativen på sådana ställen som annars kunde verka dunkla. Så den som läser denna nya utgåva kommer att förstå innehållet mycket bättre. Och det säger jag inte bara för att locka till köp av boken (jag tjänar inget på den ändå), utan för att jag upplever väldigt starkt att Gud vill ha ut denna bok, just nu, för att händelser förestår där den kommer att behövas för att Guds folk inte skall gå vilse.

Det kan ju låta pretentiöst förstås, men varför skulle det inte vara det? Detta ÄR stort, om än redskapet ringa. Och det kommer du att få bli varse, vare sig du tog emot eller ej. Här utgår nämligen en kallelse, och salig blir den som antar den, och mindre salig den som avstår. Så långt vågar jag gå, för så har det vederfarits mig. I sista tiden skall särskilda ting ske, och Gud kallar sitt folk till särskilda förberedelser. Och när en sådan beprövad domedagsbok som Enoks Bok kommer fram, då vet vi att tiden är ganska kort, och att det är dags att göra som Noa, och de övriga skriftens vittnen som levde strax före vredesdomar och historiskt avgörande händelser.

Som jag skrev en gång tidigare: Om Jesus och apostlarna läste Enoks bok, då vill jag också läsa den. Om de lät sig påverkas av dess innehåll, vilket de bevisligen gjorde, då vill jag också låta mig påverkas av dess innehåll.

Och om den lästes av de första kristna, ända fram till dess att avfallets tid började, då bör också vår tids väckelsekristna anamma den och läsa den, och inte låta en helt annan tids och influens' företrädare begrava den, då vi mycket väl vet vilka makter de handlade under och vilka resultat det förde med sig.

Nu har jag skrivit saker som egentligen borde vara självklara, och som du lätt kunde ha utrönt själv om ditt hjärta varit det minsta öppet, eller fritt att själv erfara och mottaga rösten från ovan. För detta är inte mina ord och mitt verk, utan vad Gud ger, fritt och med klar röst, från den himmelska världen idag.

Dock vet jag att du kommer att stå emot i det längsta. Men kom ihåg, det kommer att kosta dig salighet. Inte saligheten, tack och lov, men salighet.
___

Världens äldsta bok återutgiven på svenska

DET ÄR ÖVER 100 ÅR SEDAN det utkom en svensk översättning av "Enoks bok", boken om och av den predeluvianske patriarken Enok (Hanok) som fick göra flygresor över jorden och i rymden med Guds änglar för 5000 år sedan. (Predeluviansk = från tiden före syndafloden.)

Den här gången ges boken ut av redaktören för webbplatsen Bibeltemplet, tidigare känd, tillsammans med Åke Green, som en av de HD-frikända från de uppmärksammade hetsåtalen 2005-2007.

Leif Liljeström har moderniserat och kompletterat två tidigare svenska översättningar från 1826 och 1901, och ger nu ut den 90-sidiga boken, med ett nytt vackert omslag, på GLM-förlag i Stockholm.

Enoks bok väckte stor sensation i Europa då den återupptäcktes 1773 i Abessinien (dagens Etiopien) av den skotske upptäcksresanden James Bruce. Den hade då ansetts vara försvunnen i nära tusen år, och det fanns litet hopp om att den någonsin skulle återupptäckas. När man sedan fann ett stort antal fragment av samma bok, med samma texter på arameiska och grekiska, bland Dödahavsrullarna 1947, stod det klart att boken verkligen var den antika skrift, som hade lästs och spritts under århundradena före och efter Kristus.

På sin webbplats Bibeltemplet hävdar nu Leif Liljeström att Enoks bok är äldre än vad dagens forskning vill medge, och han menar sig ha funnit bevis för det i ett kapitel av boken, där en flygfärd till Antarktis skildras med geografiska och astronomiska detaljer som bara kan ha förekommit (och bevittnats) vid den tid då Enok enligt Bibeln skall ha levt, dvs för ca 5000 år sedan.
___

Information & beställning
Finns även på GLM Förlags nätbokhandel
___

MUMIERNAS GÅTA

Med den insikt man får om de forntida tingen genom att läsa Bibeln, och kanhända också Enoks bok även om den inte är nödvändig, det finns tillräckligt i Bibeln - så kan man fundera ut mycket om de olika ting vi känner till, om just forntiden. Som Egyptiernas fixering vid balsamering t.ex. Att låta balsamera sin kropp efter döden är givetvis inte mycket idé, såvida man inte på allvar räknar med att någon i framtiden skall väcka upp den. Och det var inte Gud de räknade med, de egyptiska faraonerna. De som tror på Bibelns Gud, patriarkernas, profeternas och apostlarnas Gud, har löfte om en uppståndelse, men behöver inte balsamera sina kroppar för det - våra huvudhår är räknade, och allt övrigt också.

Faraonerna hoppas på en annan uppståndelse, och jag tror den kan komma under vedermödans tid, då makter från både underjorden och himlarymden skall samlas här på jorden, i en sista reunion i ett fåfängt försök att ta över den.

Vilka var faraonerna? Ja, vilka var de "gudar" vi läser om i t.ex Ps. 82, som "skulle dö som människor"? Är man människa är det inget märkvärdigt om man dör som människa, men om man är ängel, så är det märkligt om man dör som människa. Och det är detta den psalmen beskriver. Den riktar sig till änglar som stigit ned på jorden, efter syndafloden den här gången, och här blivit kungar, härskare, som faraonerna. Men de hade inte räknat med att förlora sin odödlighet - eller så räknade de kallt med det, men hoppades på en framtida uppståndelse, kanhända utlovad av Lucifer själv, när han för en kort tid får herraväldet över jorden.

Så de där filmerna där mumierna på museerna ut över världen plötsligt vaknar upp och sprider skräck på jorden, kanske blir verklighet.

"När mumierna vaknar..."

Den filmen slipper vi se, som tror på Jesus.
_______



Relaterat:
Gåtan Tutankhamun löst
Tutankhamun dog av malaria
Tutankhamuns familj kartlagd med DNA
___

DE FYRA VITA SEGLEN

I en tidigare artikel nämnde jag om hur jag upplevde att jag fick en mild reprimand av Jesus för att ha skrivit att Enoks bok inte är kAnon, men väl kanOn. Detta därför att när man kollar upp vad kAnon betyder, så är innebörden rättesnöre och regel, vilket mycket väl kan tillmätas Enoks bok. Däremot, som sades i den efterföljande artikeln, skall den ändå inte tillhöra Bibeln, eftersom den är äldre (ca 1000 år) och alltså ett vittnesbörd från en annan tidsålder.

Men jag berättade inte allt om hur detta förklarades för mig. Efter att jag skrivit det första inlägget, det där jag skrev att den inte var kAnon, upplevde jag alltså en känsla av att inte vara helt i Guds vilja. Detta var i augusti, och jag brukar ta en tur till havet här ibland, och sitta på någon fin plats och be och filosofera i solnedgången. Den här gången fick jag liksom inte till det. Friden var inte med mig och jag hittade ingen fin plats och det kändes bara trist och dött, trots att det var fint och skönt väder. Till sist slog jag mig ned på en klippa med lite gräs vid en plats där man ser ut över en av fjordarna här och en stor ö på andra sidan. Så började jag fundera över vad orsaken kunde vara till att Jesu närvaro inte var tillstädes, som den brukar vara. Jag frågade Jesus, och så kom tankarna på den där artikeln. Kanske hade jag varit för försiktig? Man vill ju inte säga för mycket, verka för andlig, men ibland får man vara frimodig och tala ut sådant som kommer ifrån Herren. Så jag öppnade mitt sinne för att Enoks bok kanske trots allt är kAnon, dvs den är godkänd av Herren, den är ett sant rättesnöre och en regel. När jag öppnade för den tanken, upplevde jag hur Guds härlighet sänkte sig ned över mig, kraftigt. Glädjen från ovan fyllde mig igen, och jag förstod nu varför det hade stoppats upp.

Nu fick jag frimodighet att tala mer med Jesus om detta. Skall då Enoks bok ingå i Bibeln, frågade jag. Nej, det fick jag ingen konfirmation på. Men den är ändå ett Guds verk? Ja, igen upplevde jag stark bekräftelse på det.

Så nu kunde jag luta mig tillbaka och bara njuta i den Helige Ande, av utsikten över fjorden, och av det sköna vädret och invänta solnedgången.

När jag sitter där och är fylld av tacksamhet och pustar ut över att ha fått förklaring på varför friden förhållits mig, så kommer det fyra segelbåtar ut från en liten hamn till höger om mig, bakom klipporna. De här fyra segelbåtarna styr så ut över fjorden, med sina vita segel, och kretsar runt där, fram mot ön på andra sidan, i ungefär en timmes tid. Jag hade en känsla av att även detta ingick i det Herren gav mig, men fick ingen direkt uttydning. Det hela var bara väldigt vackert, som en dans av fyra vita skepnader på havsytan, borta i soldiset i en bukt en bit ifrån ön.

Efter en timma återvände båtarna, alla fyra, till sin hamn, och så började solen gå ned. Mitt medhavda kaffe var slut, och jag satt där och var helt uppfylld av det Herren visat mig, och även av denna märkliga demonstration, för det tedde sig som mer än bara en händelse. Det var väldigt vackert, nämligen, bättre än på film, och jag minns att jag försökte förstå om det kunde ha någon profetisk innebörd.

Nu, i januari (när detta skrevs), funderade jag igen på den där händelsen och på hur förunderligt fint det var just den dagen i somras. Att få veta sådana saker direkt ifrån Gud är givetvis väldigt speciellt och något som blir till en grund för ens trosliv angående detta. Det Gud gör på det sättet, det förblir till evig tid och bleknar aldrig bort eller förlorar sin betydelse. Du som varit med om liknande saker vet att det håller, och består, och blir fruktbärande, när man törs tro på det och proklamerar det.

Nåväl, nu tror jag mig också veta vad de fyra vita seglen som dansade runt på fjorden, framför ön på andra sidan, betydde. Enoks bok skildrar (liksom Bibeln på flera ställen) hur fyra ärkeänglar står inför Guds tron, på ett hav av kristall och eld, och tjänar honom. (Enoch 14:8-23. Enoch 40:1-9. Enoch 71:1-17. Enoch 87:1-4. Enoch 88:1-3. Upp. 4:6. Upp. 15:2.)

En mäktig demonstration alltså, av vilken gudomlig substans och profetiskt innehåll Enoks bok har, förutom den andliga bekräftelse som också gavs. Visst, det var för seglarna bara en helt naturlig händelse, men för mig var det en gestaltning av något himmelskt, därom är jag helt övertygad, för så gör Gud.

Jag frågade också om en annan sak den gången och fick svar på det, men det behöver inte berättas nu. Det kommer vid tillfälle, och jag vet att det är lika sant.
___


"Havet av eld och kristall"
Mobilbilden ovan togs vid det omnämnda tillfället, men i riktning längre västerut, och lite senare på kvällen.
___

Om en opublicerad arameisk kopia av Enoks Bok

Det finns troligen en komplett arameisk, över 2000 år gammal, avskrift av Enoks bok, både på mikrofilm och, således, också bevarad som skriftrulle, undangömd någonstans.

Här är vad jag har hittat på nätet om detta.

Berättelsen börjar 1990, under Kuwaitkrisen, då oron för ett storkrig i mellanöstern gjorde att personer som satt på värdefulla antikviteter ville sälja dessa.


"The Enoch microfilm"

Från en intervju 1994 i Biblical Archeology Review, med John Strugnell, en av DSS-chefredaktörerna. Intervjun handlar om händelser som skall ha skett 1990.

Hershel Shanks: There’s this strange story that’s been in the papers, that at one point two prostitutes, one Jewish and one Arab, came to you at the École Biblique [the French School in Jerusalem] and, I believe, took you to a field outside of Bethlehem where they removed from their private parts microfilms of Dead Sea Scrolls, one of them being the complete book of Enoch. Is that true?
John Strugnell: [laughs] Well, there are a lot of mixed elements, bits of which are true, but bits of which are false.
HS: Could you tell us the story?
JS: There was a whore. [Removing colorful accretions, there were women messengers of uncertain profession who showed me a microfilm - not at the École Biblique nor even in Jerusalem.] Now the incident in the field outside Bethlehem belongs to a completely different story.
[...]
JS: ... And then I, myself, saw one - the Enoch microfilm; but I must save that story for my memoirs.
HS: This is the story about the prostitute.
JS: Yes. So I wouldn’t be surprised if there were five other manuscripts from Cave 11 sometime to be found in the near future. I wouldn’t be overwhelmed if there were seven or eight. If none ever came to light, I would wonder who on earth had been having these hallucinations, or why they are being held back.
HS: Are you currently working on trying to purchase or acquire these scrolls?
JS: Yes, we’ve got people interested in it. But after the big upheaval in Kuwait, things settled down, and the urgency of trying to get rid of this material evaporated.
HS: You tried to acquire it during the Kuwait crisis?
JS: That was when it was shown to me.
HS: And how did you communicate with the owner? Did you meet him?
JS: Yes.
[...]
HS: You’re still working on it?
JS: Oh, yes. And there are two or three serious projected buyers. But as I said, to me the most important thing is not just that there are projected buyers of that one manuscript, but the fact that it’s highly likely that there should be three or four others. -

Från "An Interview with John Strugnell", juli/aug 1994.
...


Från ett kristet forum på nätet kommer ett utdrag ur en bok, utgiven 1992, som berättar mer om bakgrunden till det hela.


"A complete copy of Enoch in Aramaic has already been found"

Avi Katzman, in Understanding the Dead Sea Scrolls, on p. 262, reports a complete copy of Enoch in Aramaic has already been found.

"Regarding the scrolls, Strugnell claims at least four other scrolls have been found that have not yet come to light: 'I've seen, with my own eyes, two.' One of the two is a complete copy of the book of Enoch. According to Strugnell, Israeli archaeologist Yigael Yadin is the reason these scrolls have still not come into scholarly hands. After the Six-Day War, Yadin confiscated the famous Temple Scroll from a Bethlehem antiquities dealer known as Kando. Yadin paid Kando $250,000, according to Strugnell (according to Yadin, the sum was $105,000), to encourage anyone else with scroll materials to come forward. But this was not enough, says Strugnell: 'Yadin gave Kando two hundred fifty thousand dollars where we'd offered Kando one million five weeks earlier. When the owners of the manuscripts heard that, they just crossed the Jordan River.' These scrolls, like the Temple Scroll, came from Cave 11 at Qumran, according to Strugnell. The manuscripts are now 'somewhere in Jordan. Various people own them. Several of them have been sold to big bankers. They're investments for these people. There's no point in forcing a sale. If they really need cash — as one seems to now — I have the money.'

"As for the other two scrolls — the ones Strugnell has not seen — '[Lankester] Harding [the director of Jordan's Department of Antiquities] on his death bed told me he'd seen three, only one of which I've seen — so that makes four.'

"Strugnell is not concerned that the scrolls may deteriorate before scholars can look at them: 'They're all being kept very carefully; no one need worry about them. They're a better investment than anything on the Israeli or the New York stock exchanges,' he added."

In this light consider the following from Michael Wise, in A New Translation - The Dead Sead Scrolls, p. 279, "No trace of the Parables of Enoch has been discovered at Qumran, and it is widely considered today to be a composition of the later first century C.E. If a pre-Christian copy of the Parables were ever discovered, it would create a sensation, since it is the only text besides the Christian Gospels that uses the title 'Son of Man' for the heavenly Savior of Israel."

(sept 2008)
...


Efter det var det tydligen tyst i några år om saken, och så 1999 kommer det nya uppgifter, och rykten, om en skriftrulle som "liknar" innehållet i Enoks bok. Här handlar det uppenbarligen om en annan skrift än Enoks bok, men dock väldigt närbesläktad, i samma tradition, och därför mycket troligt ur samma samling, och möjligen, ägare, som den gömda arameiska enoksrullen.


"The Angelscroll"

27 Sept 1999 - statement by Stephen J Pfann on "the Angel" Scroll in the Jerusalem Report.

"Four months ago I was approached by a senior writer from the Jerusalem Report, Netty Gross, and was asked if I would help verify the existence of a Dead Sea Scroll manuscript which had not been published previously.
I was aware of a story, known by other scholars, that there was at least one rather well-preserved scroll which had made its way to Europe and which was similar to the Book of Enoch or Jubilees. This may be identified as the source of a scroll fragment examined by Prof. John Strugnell sometime in 1967-1968 which he described elsewhere as something "resembling the Book of Enoch".
The scroll discovery at hand was already known at least as early as 1974 and may have actually been discovered in the mid-to-late 1960's. If its authenticity could be verified, its similarity in content to writings of the Enochic tradition would posit this as being either similar to or identical to the elusive scroll of Europe."
...


Den nämnda änglarullen är alltså inte densamma som Strugnell såg på microfilm, eftersom det var en fullständig kopia av Enoks bok, och, som det väl framgår av texterna ovan, tiden då han såg den var under Kuwaitkrisen, dvs ~1990-91. Änglarullens innehåll beskrivs närmare på sidan länken pekar på. Av värde här kan vara uppgiften om att en annan skriftrulle skall ha sålts till någon i Europa (bankirerna nämnda av Strugnell?). Det framgår inte helt klart om det är enoksrullen, den som Strugnell sade fanns i Jordanien, eller någon av de andra nämnda, icke namngivna rullarna.

Tyvärr dog Strugnell 2007, och några memoarer har inte kommit ut, så det kommer antagligen ingen mer information därifrån, såvida inte det finns kvarlämnat material som kommer att ges ut postumt. Något mer om Änglarullen har heller inte framkommit.
...


Ytterligare några år går, och 2004 händer det något igen. Ett papyrusfragment av Enoks bok har hittats, vilket är ovanligt eftersom de flesta tidigare funna DSS-fragmenten var gjorda av pergament. Det innebär alltså att Enoks bok utgavs på både papyrus och pergament. Det innebär också att antalet av de skilda utgåvor av enoks bok som fanns bland dss ökar. Vilket ju visar dess betydelse (och spridning).

Följande kommer från bloggen Paleojudica, och börjar med ett citat av en uppräkning av alla kända omnämnanden av den eftersökta enoksrullen:


"REGARDING THE NEW ENOCH PAPYRUS FRAGMENT" - Okt 2004

* "P. Ross in Scientific American, vol. 263 no 5 (Nov. 1990) refers to "a nearly complete scroll", but doesn't state if it is of Enoch or another book.
* A. Katzman in Biblical Archeology Review, vol. XVII no. 1 (Jan.-Feb. 1991), p.64,70 mentions a "complete copy of the Book of Enoch".
* H. Shanks interviewing Strugnell in Biblical Archaeology Review, vol. 20 no. 4 (July-Aug. 1994), p. 46-47 mentions "the complete book of Enoch" on microfilm and in a rather mixed up conversation also mentions Cave 11.
* N. Silberman in The Hidden Scrolls: Christianity, Judaism & the War for the Dead Sea Scrolls (New York: Putnam and Sons, 1994), p.162 mentions "a complete manuscript of the book of Enoch".
* Pfann in a web article, The Visions of Yeshua Ben Padiah Scroll, (1999) mentions a "rather well preserved scroll ... resembling the book of Enoch". It is not clear if this is the same MS as the other Enoch MS which is mentioned by Shanks as being seen by Strugnell on microfilm, rather than the actual MS."

If the above is representative of Strugnell's Enoch scroll, it is unlikely to be the same as the papyrus fragment of Enoch to be published by the Eshels, as Strugnell's Enoch is complete or nearly compete. [However --- what if the photograph provided to the Eshel's is just a sample, perhaps provided by a seller/vendor to test the market or create anticipation so as to inflate the market? This is of course, just my speculation.].

Prior to seeing the post in PaleoJudaica, I had not heard of this papyrus fragment. It was new to me too.

As for the last reference, follow the link for Stephen Pfann's website on the Ben Padiah (Angel) Scroll. Five years after the partial transcript surfaced, this document - if it exists at all - has not been published or, as far as I know, even shown to a specialist. The mention of the rumor about an Enoch scroll is near the beginning of the "Background" section of the web page.

UPDATE (19 October): Seth Sanders reminds me that he e-mailed the following a few days ago, referring to the same text:

'I assume you recall the excitement over the last "other Qumran manuscript of Enoch", the so-called "Angel Scroll" story of 1999. Like this putative Enoch fragment, it was not presented to scholars to examine. Of course, in that case it was even more dubious because there was not even a photograph. [---] We have not heard anything further about this text. The problem, as you know, is that you or I or any other linguistically trained scholar of Second Temple Judaism could produce such a scroll, given enough Chutzpah and the help of a competent manuscript forger. It could certainly be proven to be genuine (and I hope it is!), but I think the burden of proof is on those arguing for its authenticity.'

I blog, you decide. As usual with these things, the authenticity question really needs to be sorted out in the peer-review journals.

As for forging a scroll fragment like this, it would not be easy to come up with something that would stand up to C-14 dating. But perhaps it could be done."

by Jim Davila
...


I boken "The Hidden Scrolls" nämnd ovan finns följande intressanta detalj:

"There are those that will swear to this day (John Strugnell is one of them) that they were shown by bedouin a complete manuscript of the Book of Enoch..."

Påståendet är ganska starkt, och gör att det verkligen är troligt att det finns en bevarad arameisk Enoksrulle. Flera olika personer skall ha fått se den, och den ägs, eller har ägts, av jordanska beduiner*. Antingen finns den fortfarande i deras eller deras släktingars ägo, eller så har den alltså sålts till någon bankir i Europa (en detalj som verkligen kan mana till spekulation, då vi vet vilka sällskap rika bankirer ofta ingår i).

* I en film om DSS framgår det att den beduin som hittade de första rullarna, i grotta 1, är densamme som hittade grotta 11, den grotta där Strugnell säger att enoksboken kom ifrån. Det är också den grottan som givit flera av de bäst bevarade rullarna. Beduinen säger att han och hans vänner sålde rullarna till flera olika personer, bland dem Kando.


I samma blogg följer nu mer info om det nya papyrusfragmentet:


MORE 1 ENOCH FROM THE QUMRAN LIBRARY!

Gabriele Boccaccini e-mails:
A New Fragment of Enoch found at Qumran

"In March 2004 Esther and Hanan Eshel received for publication a photograph of a fragmentary papyrus preserving five lines identifiable as the end of Enoch 8 and the beginning of Enoch 9 (8:4-9:3). The new fragment can be dated approximately to the Hasmonean or the early Herodian era (50-25 BCE) and was undoubtedly found at Qumran. As we cannot identify the cave, we suggest this fragment be labeled XQpapEnoch. Because the only Enochic book written on papyrus is the Book of Giants from Cave 6, 6QpapGiant (=6Q8), which is written in a different semi-cursive later hand, it appears that this fragment is the first to be published from an additional copy of Enoch. The verses in question describe how the angels heard the cries of the people killed as a result of Asa'el's teaching humans to make weaponry. The publication of this new fragment of Enoch is important not only as a witness to an additional manuscript of Enoch found at Qumran, but also because of its contribution to the reconstruction of two Cave 4 manuscripts (4QEna and 4QEnb). Despite their poor preservation, it is possible to read and reconstruct in the three witnesses to the Aramaic a similar, if not identical, text. This version differs from the Greek translation found at Gizeh, which has scribal errors and various omissions. Even though Syncellus' versions also contain corruptions, it appears that the Greek cited by Syncellus is the closest to the Aramaic source. The article which includes the new fragment was submitted for publication in DSD [the journal Dead Sea Discoveries] in the beginning of May 2004. On Oct 11, 2004, the fragment was discussed at the University of Michigan by a panel composed by Profs. Gabriele Boccaccini, James C. VanderKam, Esti Eshel and Hanan Eshel, and will be presented again at Camaldoli during the Third Meeting of the Enoch Seminar (6-10 June 2005)."

Quoted with the permission of Boccaccini and the Eshels. There have been rumors for many years of the existences of another Qumran Aramaic manuscript of 1 Enoch. I wonder if this is it and if there's any more of it out there somewhere.

15 okt 2004.
...


Monday, November 22, 2004
NEWS ON THE NEW 1 ENOCH FRAGMENT

Yesterday evening after the Qumran session, Esther and Hanan Eshel gave an impromptu presentation on the new 1 Enoch fragment, whose story broke on PaleoJudaica some time ago. They are calling it XQpapEnoch, since they are confident it comes from a Qumran cave, but they don't know which one, and (unusually for a Qumran scroll and uniquely for a Qumran Enoch manuscript) it's written on papyrus rather than leather. It contains the damaged Aramaic text of 1 Enoch 8:4-9:3, a passage that tells how the archangels looked down from heaven on the corruption of the earth before the Flood, and it allows us to correct one of Milik's reconstructions since the word in question survives on this papyrus. The correct reading or something very close to it was conjectured by Loren Stuckenbruck (of Durham University) some time ago, before this fragment was discovered. (Well done, Loren.)

The fragment belongs to the Kando family. (Kando was an antiquities dealer who brokered the original Dead Sea Scrolls acquistions.) The Enoch papyrus is one of 12 unpublished fragments owned by them. The Eshels have seen infra-red photos of 6 of these. Five are biblical fragments from three already known manuscripts: 4QIsac, 4QGenf, and 8QGen. The other six look like "black corn flakes" and are now on tour in the USA in the From the Dead Sea Scrolls to the Forbidden Book exhibition. The Eshels haven't seen the fragment in person yet but they are confident enough of its authenticity to publish it now. They passed around a photo of the text during the lecture and Moshe Bernstein promptly challenged one of their readings. Scholarship in action.

There are also rumors that another fragment of the same manuscript exists.
...


Efter detta tycks det inte ha sagts något mer om enoksrullen.

Det var alltså oroligheter i området som förmådde den dåvande ägaren/upphittaren att söka köpare 1990. Finns rullen kvar i släktens ägo kan samma sak möjligen ske igen, vid någon framtida händelse. Är rullen såld till Europa, blir saken en helt annan. Man kan tänka sig flera skäl till att någon i Europa skulle vilja hindra denna skrift från att nå allmänheten.

Här kunde man komma in på vem som är rullens rätta ägare, och till vilka den är ämnad, men det får jag lämna tills vidare. Den här informationen måste sätta sig först.
________

ENOK OCH ETIOPIERNA

Ytterligare av intresse när det gäller Enoks bok, för den hängivne bibelstudenten, är givetvis att det folk som genom hela historien bevarat denna bok, är det etiopiska folket, varav åtminstone en stor del sägs vara ättlingar till kung Salomo, och vars gamla språk var ett semitiskt språk, Ge'ez, till vilket boken blev översatt och från vilket nu de moderna översättningarna till andra språk görs.

Det gör ju liksom inte Enoks bok mindre trovärdig.
...

Webbplatsen för Enoks bok finns nu på egen domän:
http://enoksbok.se
___

ETT TROGET HIMLALJUS

ENOKS BOKS förmåga att dyka upp strax före stora tider i Guds verk är förunderlig, och värd att belysa mer än en gång.

När var det den återfanns i modern tid? I slutet av 1700-talet. Dvs strax före eller just i början av världshistoriens andra (och vad vi tror är den sista) stora missionsperioden.

Och när var det den återupptäcktes i biblisk tid? Jo, ungefär vid 300-200-talet före Kristus, dvs strax före den första stora missionsperioden.

Och de här två perioderna innebär förstås mer än mission, de är också förberedelser för nya tidsåldrar, och för de domar som går över världen dessförinnan.

I sanning en märklig bok. Den beter sig som en komet, som är borta långa tider och sedan dyker upp och blir ett tecken på förestående stora händelser.

Så gjorde den ju också första gången den kom ut, i tiden före syndafloden, då Enok överlämnade den till sin son Metusela, som sedan gav den åt sin sonson Noa.

Sålunda tycks den ha kommit med ganska jämna mellanrum av ca två tusen år:

1. ~2400 fKr. (Inför syndafloden.)
2. ~300 fKr. (Inför Israels och Jerusalems ödeläggelse.)
3. ~1700 eKr. (Inför Förintelsen och --- Harmagedon?)

Med en sådan träffsäkerhet, varför betvivla dess ursprung och äkthet? Och är det inte just de fallna änglarnas och människors oförmåga att komma i rätt tid - "uppstiga i rätt tid" - boken går till rätta med? Boken dömer alltså både himmelska och jordiska makter, men visar sig själv hålla måttet, till fullo. Och det över ett tidspann av 4000 år!

För att vara en apokryf (oinspirerad) eller pseudepigraf (falskt författarnamn) är det ganska imponerande. Naturligtvis är den varken eller. Boken själv bevisar att den är äkta. Det finns bara en annan bok med samma förmåga. Och det är Bibeln.
___

GLAPPET MELLAN MALAKI OCH MATTEUS

ENOK BESVARAR FRÅGOR

Om någon undrar hur arbetet med moderniseringen av Enoks bok går, så kan jag hälsa från Enok och säga att det går bra. Tidsplanen (någon gång efter nyår) verkar hålla, förutsatt att det får räknas också en liten bit in på det nya året.

I Enoks bok upptäcker man många hemligheter, och får många svar på frågor man aldrig ens undrat över. T.ex så upptäcker man att Enoks bok är en länk mellan Gamla och Nya Testamentet. Och det beror, som sagts tidigare här, på att boken lästes och aktualiserades i den mellantestamentliga perioden, dvs i glappet mellan Malaki och Matteus.

Egentligen borde vi fundera mycket mer över hur det glappet överbryggades, för det finns väldigt mycket i NT som inte har någon förlaga i GT. GT är basen och grunden, historien, lagen och profeterna osv, men NT innehåller så mycket mer än det. Som t.ex uppfattningen om de heliga i Guds paradis i himlen. Något sådant sägs det ingenting om i GT. Där far de rättfärdiga ner, till dödsriket och Abrahams sköte, när de avsomnar. GT vet inget om något himmelskt paradis. Men det gör Enok. Han skriver ymniga skildringar av de heligas boplatser i himlen, platser han fått besöka i sina himmelska resor. Något man undrar över är vilka heliga i himlen han egentligen talar om och möter, då som sagt de heliga före Jesu korsdöd ju gick ned, och inte upp. Var Enoks husvärdar andra heliga, från andra, tidigare världar, eller kom han till framtiden och såg vad Johannes såg? Texten hos Enok tyder mest på det förra, men det är ju en väldigt märklig tanke i så fall. Men det är som sagt inte den enda hemlighetsfullheten i boken med hans namn.

Enok flyger med en änglafarkost både över jorden och i rymden, och han får själv styra den.* Han besöker bl.a Pleiadernas stjärnhop, där han ser fallna änglar bundna, som ropar till honom. Efter det styr han ännu längre ut i rymden och ser något som antagligen är ett svart hål eller en supernova, en plats som skall bli slutlig förvaringsort för dem som överträtt Guds befallningar.

Vissa av de här objekten beskrivs också i NT, men vi förstår dem inte, och vet inte hur de skall tolkas, förrän vi läst om samma saker i Enoks bok. De nytestamentliga författarna tog upp de här tingen, genom den Helige Ande, men vi behöver två vittnen för att få full belysning över vad som menas och för att undvika människotolkningar. Det vittnet är Enok, och det vittnet hade de tillgång till då. Och vi är honom anvisade av Judas, Jesu broder, som för att anerkänna honom citerar hans bok i sitt brev.

Något som i mina ögon styrker innehållet i Enoks bok är när han är hos de rättfärdiga i det himmelska paradiset, och i sin skildring utbrister, att där ville han stanna. Det påminner väldigt mycket om dem som dött och varit i himlen och sedan kommit tillbaka. De brukar säga precis detsamma, att där ville de stanna. Guds himmel är en plats där man vill stanna, man vill aldrig komma tillbaka till jorden igen, hur mycket man än lämnat kvar här.

Att Enok också skriver om moderna flygplan vet du väl redan? Människor, inte änglar, inte gudar, utan människor som kommer i flygande vagnar, och hur ljudet av deras motorer skakar marken. Och då inser du att det spelar ingen roll om boken är skriven för 4300 år sedan eller 2300 år sedan - profetisk är den. Eller kan en profet ljuga och ta en annans namn? Det talar för bokens äkthet, liksom så mycket annat i den.
___



* Det tycks som om det sker med tankestyrning. Jämför det med Hes. 1:12 och Hes. 1:20 f: "Vart anden ville gå, dit gick de."
___

OM PLEJADERNA

Det är väldigt intressant med Plejaderna, Sjustjärnorna. I Enoks bok (kap. 18-21) sägs det att fallna änglar i forntiden blev fängslade på en plats där sju stjärnor kretsar. Samma berättelse finns också i gamla babyloniska texter. Detta skall alltså ha skett före syndafloden. Sedan har vi berättelser från Egypten bl.a, där besökare från Plejaderna sägs ha kommit till jorden och grundat den egyptiska civilisationen. Detta är ur bibliskt perspektiv de fallna änglarnas andra nedstigande, efter syndafloden. Plejaderna spelade en stor roll i den tidens, höll jag på att säga, rymdreligioner, för det är just vad de var.

Men det slutar inte där. Idag spelar återigen Plejaderna en stor roll, nämligen i ufokulten. Många contactees och andra som upplevt olika slags möten med påstådda varelser från rymden, hävdar att dessa säger att de kommer ifrån - Plejaderna. Nu kan ju detta vara ett försök av människor att uppliva de gamla rymdreligionerna, genom att bara påstå detta, men med kopplingen till Enoks bok, och de sju stjärnorna där, får saken ändå en viss trovärdighet, dvs utifrån ett troende perspektiv.

Frågan blir då hur man skall se på det hela. Har de fallna änglar som fängslades där rymt? Nej, men de kan ju ha lockat till sig andra änglar, som nu återupptagit de fornas plan. För det finns en plan bakom detta, självklart, liksom det finns en Guds plan. Det finns troligen också olika regioner bland stjärnorna, där de goda respektive de onda änglarna har kontroll, eller åtminstone dominerar. Och dessa två planer kan se ut att löpa parallellt, men i slutändan kommer de att korsa varandra, och den ena skall segra och den andra förlora.

(För de fallna änglarnas del går planen ut på att beblanda sig med människosläktet, så att Guds plan inte skall kunna fullbordas. Det här kan vi följa genom hela Bibeln. Men det började långt innan Bibeln, och t.o.m långt innan vår jords historia började.)
...

Mer om detta i någon kommande artikel.
___

Noa - den förste vikingen?

Enligt Enoks bok, kap 106, var Noa när han föddes ljushårig, hade vit och rosenröd hy, och ljusa glittrande ögon. Hans fader blev förvånad, och trodde först att han inte var barnets fader, eftersom det var så olikt hans egen släkt. Han trodde att barnet kunde vara släkt med änglarna, Guds söner, eftersom han "var lik dem".

Här får vi alltså flera intressanta upplysningar. Det första man kan lägga märke till, är att de fallna änglarnas utseende indirekt beskrivs. Ljushåriga, med ljus hy och ljusa (blå?) ögon.

Det leder tankarna till de "nordics" som har setts till i ufomänniskornas upplevelser. Hur kan de känna till de fallna änglarnas utseende om de inte verkligen har sett dem?

Det talar också om för oss att de fallna änglarnas utseende var känt för Enoks och Noas släkte. Vilket naturligtvis innebär att dessa varelser inte bara var formlösa andeväsen, utan verkliga, synliga gestalter, som levde på jorden och kunde ses av både rättfärdiga och orättfärdiga.

Noa var dock inte ett av dessas barn, utan han var Lemeks son, det försäkrar Enok, men Gud lät honom tydligen få specifika egenskaper för den uppgift han stod inför.

Eftersom de vita folkslagen fordom räknade Jafet som sin stamfader, kan man säkert anta att det var i Jafets led som Noas ljusa gener fortlevde. Hans fru hade inte samma gener, och inte heller hans söners hustrur (de var döttrar till en av Noas bröder), så generna var blandade hos alla tre sönerna, men tendensen till ljus hy och hår fanns alltså i Jafets släkte.

Noa var alltså den förste "vikingen" - och vilken båt han hade!
___


Relaterat:
Scientist: All Blue-Eyed People Are Related
___

ÅT VILKA SKREVS ENOKS BOK?

ENOKS BOK har tilldragit sig ett visst intresse ifrån rörelser som egentligen inte alls borde ha något intresse av Enok. Det kan dels bero på de kristnas försummelse av boken - för även om den inte skall ingå i kanon är den ändå en bok som refereras i Bibeln och därför viktig på flera sätt - och dels för att vissa ickekristna tror sig finna stöd för sina meningar i boken.

För att undanröja sådana missförstånd (dvs de senares), följer här några exempel på Enoks boks "biblicitet" och rättrogenhet:

Treenigheten

"Han skall ropa på varje makt i himlarne, på alla de heliga ofvanefter och på Guds makt. Cherubim och Seraphim och Ophanim, alla maktens änglar och alla Herrens änglar, nemligen den ende Utvaldes och den andra maktens, *) som på jorden sväfvade öfver vattnet på den dagen, skola upphöja sin förenade röst, skola välsigna, förherrliga, lofsjunga och förhöja med trons anda, med vishetens och fördragsamhetens anda, med nådens anda, med domens och fredens anda, och med välviljans anda; alla skola säga med förenad röst: välsignad vare Han; och Andarnes Herres namn skall välsignas från evighet till evighet;" (Enoch1826 61:10-11)

*) Laurence skriver i sitt förord om denna vers (10): "Här hafva vi således icke blott ett tillkännagifvande om en flerfaldighet, utan äfven om en bestämd och tydlig treenighet af personer, under den högsta benämningen af Herrar, hvaraf tvenne, som få namn af den ende utvalde och den andra (gudomliga) magten, föreställas såsom icke mindre sysselsatta, än Andarnas Herre sjelf, med verldens danande; och det bör tilläggas, att en särskild klass af Änglar omtalas såsom egentligen tjenande dessa, i egenskap af de mera omedelbare agenterna för skapelse-verket."

Egentligen behöver vi inte bevisa att treenigheten finns i Enoks bok (det räcker med den tydliga "tvåenigheten" Fadern och Sonen [se nedan] för att slå hål på antikristologin), men ovan nämnda ställe antyder faktiskt en treenig Gud, då förutom den Utvalde, också "Guds makt", "den andra makten" och hans änglar omnämns här. Denna makt är ju Guds Ande, som svävade över vattnet i begynnelsen, och eftersom Anden här förfogar över änglar, och kallas en "annan" makt, måste Anden dels vara en person, dels en annan person än "andarnas Herre".

Att Enoch talar om två gudomliga personer är tydligt här:

Människosonens gudomlighet

"Alla konungar, furstar, upphöjda och de, som regera öfver jorden, skola falla ned på sina ansigten inför honom och tillbedja honom. De skola fästa sina förhoppningar på denna menniskones Son, skola bedja honom och anropa honom om nåd." (Enoch1826 62:9)

"Vid den tiden var denne menniskones Son åkallad inför Andarnas Herre, och hans namn i närvaro af den Gamle af dagar. Förr än solen och himmelens tecken blefvo skapade; förr än himmelens stjernor blefvo bildade, var hans namn åkalladt inför Andarnes Herre. Han skall blifva ett stöd för de rättfärdiga och heliga, att stödja sig på, utan att falla, och han skall blifva folkslagens ljus. Han skall blifva ett hopp för dem, hvilkas hjertan äro fulla af bekymmer. Alla som bo på jorden skola falla ned och tillbedja honom, skola välsigna och förherrliga honom, och lofsjunga Andarnes Herres namn. Således har den ende Utvalde och förborgade varit till i Hans närvaro, innan verlden blef skapad, och i evighet." (Enoch1826 48:2-6)

Att falla ned och tillbedja någon annan än en gudomlig person vore avguderi och totalt i strid med den judiska tron.

"Han skall döma förborgade ting. Ej heller skall någon blifva i stånd att yttra ett enda ord inför honom; ty den ende Utvalde är inför Andarnes Herre, i följd af sitt eget behag." (Enoch1826 49:4)

Vem kan stå inför Gud i följd av sitt eget behag? Endast den som är fullkomlig, dvs gudomlig.

"Och de prisade och lofvade honom, därför att den Människosonens namn vardt dem uppenbaradt. Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen öfverantvardades åt honom, Människosonen, och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta." (Enoch1901 69:26-27)

"SIN härlighets tron", sägs det här. Vem annat än en gudomlig varelse kan sätta sig på SIN egen härlighets tron? Varken änglar eller förhärligade människor kommer att återspegla något annat än Herrens härlighet, men Människosonen sitter på tronen genom sin egen härlighet.

"Ty jag och min Son skola förena oss med dem för alltid och för evigt, emedan de under sin lefnad vandrade på rättskaffenhetens vägar. Och frid skall tillfalla eder. Fröjden eder i sanningen, I rättfärdighetens barn!" (Enoch1901 105:2)

Herren säger "Jag och min son", tydligt skiljande mellan denna Son och övriga söner, för änglarna kallas hos Enoch bara "himmelens söner".

Helvetets evighet & själens odödlighet

"Här dväljas deras själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för hädarna och hämnden öfver deras själar, då man här binder dem för evigt." (Enoch1901 22:11)

En själ som "bundits för evigt" i fängelse kan inte vara utslocknad.

"Och han sade vidare till mig: Denna plats är änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet." (Enoch1901 21:10)

Även de syndiga, obotfärdiga änglarna fängslas för evigt.

"Sina käras förgöring skola de åse, och öfver sina barns undergång skola de jämra sig, och de skola bedja i evighet, men icke finna barmhärtighet och frid." (Enoch1901 12:6)

En utplånad själ kan givetvis inte "bedja i evighet."

"Och I, gifven dock akt på allting och inse, att han, som lefver evigt, gjort allt detta för eder," (Enoch1901 5:1 b)

Om inte evigt betyder evigt, så lever ej heller Gud för evigt.
...


DET FINNS ALLTSÅ INGEN ANLEDNING för gnostiker och andra förnekare av Bibelns grundsanningar att leta stöd hos (värva) Enok. Enoks bok är skrifttrogen, om än svårtydd, troligen pga av de många leden av översättare. Med samma princip som Bibeln själv skall tolkas, dvs summan av skriften är dess sanning, bör Enoks bok tolkas, och då finner vi att den mycket väl hade kunnat anses som "kanonisk", om så inte hade varit, att den inte var avsedd därför. Enok själv inledde ju skrivandet med att klargöra att boken endast var till för de släkten som skulle leva i tidsåldrarnas avslutning, därför att den har ett speciellt budskap avsett för de tiderna.


BOKEN HAR troligen också tilldragit sig en viss uppmärksamhet från ockultister, då den innehåller några uppräkningar av fallna änglars namn. De listorna är dock olika inbördes och för övrigt värdelösa för dem som söker kontakt med dessa. De fallna änglar som är inspärrade i avgrunden är just inspärrade, och därför också icke kontaktbara, från jorden. Dessutom är detta de namn änglarna hade innan de föll i synd, vilket ju knappast kan vara särskilt attraktivt för dem som söker kontakt med mörker och ondska. Nästan vartenda namn slutar på "el", vilket som bekant betyder Gud och är samma led som i Mika-el, Gabri-el, etc.


SÅLEDES - Enoks bok är just vad den säger att den är, riktad till just dem den säger sig vara riktad till: De utvalda och rättfärdiga som skall leva i de sista tiderna.
...


"VAREN ICKE GUDLÖSA i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens ord och utgifven icke som lögn den Heliges och Stores ord och prisen icke edra afgudar. Ty all eder lögn och all eder gudlöshet tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.
Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra sanningens ord och affalla från henne och föra ondt tal och ljuga och utföra stora verk och skrifva böcker öfver sina tal.
Men om de skrifva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och utelämna däraf, utan afskrifva rätt allt hvad jag från begynnelsen vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag känner,
nämligen att böckerna skola gifvas åt de visa och rättfärdiga till glädje och rättskaffenhet och mycken vishet.
Åt dem varda böckerna gifna, och de skola tro därpå och fröjda sig däröfver, och de rättfärdiga, som därur lärt känna rättskaffenhetens vägar, skola mottaga sin lön." (Enok 104:9-13)
___

ENOK SÅG ALDRIG DÖDEN

Jag skrev tidigare om Enoks bok, att den inte är kAnon. Men upplevde en mild reprimand från Herren för det, och kollade upp vad kanon betyder. Kanon betyder rättesnöre och regel, så nog kan man säga att Enoks bok är både kAnon och kanOn - men vad jag menade var ju att den inte tillhör Bibeln och inte skall göra det.

Men det behöver inte betyda, och gör det inte heller, har jag hört från ovan, att den inte är ett verk av Gud. För det är den, och det har jag Andens vittnesbörd på. Och det kan du också få om du frågar och har gåvan att höra svaret.

Så orden "och du må icke tvivla" (i samma inlägg) var helt säkert avsedda både för mig själv och för den som eventuellt gör så, på Enoks boks tillförlitlighet och äkthet. Dock, som sagt, skall den inte tillhöra Bibelns 66 böcker. Och det kanske är ganska självklart (och logiskt), då den ju är äldre, åtminstone till stor del. Jag utesluter inte att några av dess delar kan vara yngre. Någon del kan vara yngre och given ovanifrån under en senare tid än Enoks jordeliv. Det är givetvis helt och hållet möjligt att han kan ha stigit ned på jorden efter sitt jordeliv och skrivit eller överlämnat eller dikterat för någon, tillägg till de ursprungliga delarna - för så gjorde han enligt boken redan före syndafloden.

Enok var en märklig man.

"Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och 'man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort'. Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;" (Hebr. 11:5)

Han dog alltså aldrig, utan togs till himlen levande, kroppsligen, och upplevde förvandlingen, förhärligandet, som en prototyp för alla frälsta, som en prototyp på brudeskaran som skall ryckas upp till himlen före undergångens tid.

Det står där att "man såg honom inte mer", men det behöver inte betyda att han aldrig sågs mer, av någon, utan bara att efter hans upptagande så var han borta ifrån jorden, kanske i hundratals år. Men han visade sig igen, enligt sin bok, för sin son Metusela, och överlämnade då åt honom sina böcker. Så om han gjorde det då, kan han också ha gjort det senare.

Enok lever alltså typ det liv vi frälsta skall leva under tusenårsriket.

En unik man, med en unik bok.

http://enoksbok.se
___

Angående Enoks bok

FÖR CA 10 ÅR SEDAN började jag intressera mig för Enoks bok, och lade bl. annat ut en svensk gammal översättning på nätet. Jag påbörjade sedan, några år senare (2005), en mera utförlig webbplats där fyra olika översättningar skulle kunna läsas bredvid varandra, detta för att texten är delvis svårbegriplig, och för att olika översättningar kan hjälpa med förståelsen.

Jag blev dock aldrig klar, eftersom jag inte upplevde riktig sanktion över webbplatsen. Vilket var lite svårbegripligt eftersom jag ändå upplevt sanktion över att ägna mig åt boken. Nu, några år senare, tycks tiden vara inne, och den andliga sanktionen där. Vilket förundrar mig, och på något sätt gör bokens innehåll så mycket mer trovärdigt. Boken säger nämligen att dess innehåll är ämnat för ett sentida, kommande släkte, ett släkte som skall leva då världens sista tid kommer.

Betyder det att den tiden verkligen är nära nu? Och att Gud nu släpper fram Enoks vittnesbörd? Ja så säger Herren, du skall få se det, när jag gör stora ting bland er. Och du må icke tvivla.

Hela enoks-interlinearen är inte riktigt klar ännu, men varje översättning kan läsas för sig, och en stor del av interlinearen.

Välkommen att ta del av en mycket gammal bok, som helt säkert ingick i Jesu och apostlarnas boksamlingar och som de hämtade mycket profetiskt och läromässigt innehåll ifrån. Den är inte kanon, men den är kanon, om du förstår vad jag menar.

http://enoksbok.se
___

Ursprunget till Enoks bok

"Och därefter gaf mig min farfar, Henoch, i en bok alla hemligheternas tecken och de syner, som han haft, och samlade dem åt mig i Synernas boks ord."

BILDEN: Två av fragmenten från Enoks bok

Om Enoks boks ursprung tvistar de lärde. Vissa påstår att den är en "pseudepigraf", dvs att den är skriven av en eller flera anonyma författare i Enoks namn, långt efter hans tid. Andra menar att den kan ha inslag av äkta enoksord, men också tillägg av andra författare. Enoks bok ger själv svaret på hur den uppkommit. Noa fick en samling nedtecknade syner av Enok personligen. Noa tog skriftsamlingen med sig och sedan fick hans ättlingar i sonen Sems släktled föra den vidare. (Sem = semiternas stamfader).

Varför, kan man undra, tog då inte Moses med den bland sina skrifter, dvs i de fem Moseböckerna? Enoks bok ger återigen själv svaret: Bokens budskap var avsett för den yttersta tiden. En märklig detalj eftersom den faktiskt blev bortglömd och var försvunnen fram till slutet av 1700-talet.

Vidare kan man reflektera över den märkliga språkstilen. Kritikerna påstår att den skall vara skriven något århundrade före Kristus. Men språkstilen liknar inte andra skrifter från den tiden. Språket är primitivt, främmande för senare tiders sätt att uttrycka sig. Det är upprepningar och, som det tycks, bakvända meningar, där tidsaspekter hamnar i fel ordning.

Det är ändå möjligt att någon judisk skriftlärd har plockat fram och redigerat boken vid tiden före Kristus, på samma sätt som man gjort med andra bibliska skrifter, t.ex kungaböckerna.

(En annan förklaring till det märkliga språket kan vara att den svenska utgåvan av boken är översatt från hebreiska till grekiska till etiopiska till tyska till svenska.)

Mose tog inte med Enoks bok, men det kan ändå vara så att han hämtat information ur den och använt denna i Genesis. För var har Moses fått all kunskap om urtiden ifrån? Det bör alltså ha funnits äldre skrifter i hans förfäders förvar, och utifrån dessa har han sedan sammanställt Genesis, och däribland har han säkert använt också Enoks bok. Den Helige Ande ledde honom att ta fram det som var väsentligt för den tiden.

Mose levde vid den tid då man allmänt övergick från lertavleskrift till att skriva på plåt eller pergament. Det förefaller naturligt att han vid det israeliska folkets frigörelse och formande av nationen ville sammanställa deras förfäders historia till en enda skrift. Kanhända började också lertavlorna vittra sönder och man var tvungen att överföra texterna.

Troligen gjordes det då också avskrifter av Enoks bok, liksom av andra skrifter som Jashurs bok ("Den rättfärdiges bok", omnämnd i GT).

Att skapelseberättelsen och annat i Genesis skulle överförts genom muntlig tradition motsägs av Enoks bok, och även av den judiske historikern Josefus, som levde på 100-talet e.Kr. Skrivkonsten var allmänt i bruk både före och efter syndafloden.

Ett par nästan kompletta arameiska avskrifter av Enoks bok (dock fragmentariska) återfanns bland Dödahavsrullarna, vilket visar att boken fortfarande var i omlopp under Jesu och apostlarnas tid, och att Judas citat troligen är hämtat direkt ur boken.

Att den inte medtogs i den senare tillkomna judiska kanon beror helt säkert på att den så tydligt pekar på Jesus som Messias.(Därmed inte sagt att jag anser boken skall tillhöra Bibeln. Den behöver inte tillhöra kanon för att vi, i likhet med apostlarna, skall kunna läsa den och tillgodogöra oss innehållet, eller de delar av innehållet vi upplever är av Gud.)

"Den som har öron, han hör".

___

Här finns bild och text av fragmenten från Enoks bok. Märkligt är det att fragmenten innehåller texten om just jättarna:

http://www.ibiblio.org/expo/deadsea.scrolls.exhibit/Library/enoch.html

___

The Book of Giants

http://www.nazarene.net/enoch/4Q203.shtml

___