
Dessutom: Människosonen VAR inte delaktig i skapelsen. Människosonen är den gestalt Gud Sonen bar i NT, i skapelsen var han Logos, och bar änglagestalt. Det intressanta är alltså att både GT och Enoks bok förutsäger Människosonens ankomst, och där får vi faktiskt erkänna att Enok har mer att säga om detta än GT, åtminstone vad gäller själva begreppet Människosonen.
Så kan alltså ogrundade och lånade religiösa resonemang slå knut på sig själva.
...
Sedan så finns ju detta ställe hos Enok, där Människosonen faktiskt omnämns som närvarande vid skapelsen:
"Vid den tiden var denne menniskones Son åkallad inför Andarnas Herre, och hans namn i närvaro af den Gamle af dagar. Förr än solen och himmelens tecken blefvo skapade; förr än himmelens stjernor blefvo bildade, var hans namn åkalladt inför Andarnes Herre. Han skall blifva ett stöd för de rättfärdiga och heliga, att stödja sig på, utan att falla, och han skall blifva folkslagens ljus. Han skall blifva ett hopp för dem, hvilkas hjertan äro fulla af bekymmer. Alla som bo på jorden skola falla ned och tillbedja honom, skola välsigna och förherrliga honom, och lofsjunga Andarnes Herres namn. Således har den ende Utvalde och förborgade varit till i Hans närvaro, innan verlden blef skapad, och i evighet." ( Enoch 48:2-6. Se också Joh. 17:24. 1 Petr. 1:19-20. Upp. 13:8 KXII.)
Att ha en tillvaro före skapelsen betyder givetvis att man är en del av Gudomen. Enoks bok är således klar över Guds flerfaldiga väsen, och då kan vi också förstå att när Gud skapar, så skapar inte bara en eller två av de gudomliga personerna, utan att hela Gudomen verkar i enhet, således också den som i kommande dagar skall få namnet Jesus och bära Människosonens gestalt.
Tips: Läs inte teologers verk, annat än med stora lastbilsflak salt.
___
Om man läser Enoks bok noga så är människosonen en person som skulle leda förintelsen av guds söner och jättarna genom floden, så att den utvalda rasen genom Noa skulle befolka jorden.
SvaraRadera