OM PLEJADERNA

Det är väldigt intressant med Plejaderna, Sjustjärnorna. I Enoks bok (kap. 18-21) sägs det att fallna änglar i forntiden blev fängslade på en plats där sju stjärnor kretsar. Samma berättelse finns också i gamla babyloniska texter. Detta skall alltså ha skett före syndafloden. Sedan har vi berättelser från Egypten bl.a, där besökare från Plejaderna sägs ha kommit till jorden och grundat den egyptiska civilisationen. Detta är ur bibliskt perspektiv de fallna änglarnas andra nedstigande, efter syndafloden. Plejaderna spelade en stor roll i den tidens, höll jag på att säga, rymdreligioner, för det är just vad de var.

Men det slutar inte där. Idag spelar återigen Plejaderna en stor roll, nämligen i ufokulten. Många contactees och andra som upplevt olika slags möten med påstådda varelser från rymden, hävdar att dessa säger att de kommer ifrån - Plejaderna. Nu kan ju detta vara ett försök av människor att uppliva de gamla rymdreligionerna, genom att bara påstå detta, men med kopplingen till Enoks bok, och de sju stjärnorna där, får saken ändå en viss trovärdighet, dvs utifrån ett troende perspektiv.

Frågan blir då hur man skall se på det hela. Har de fallna änglar som fängslades där rymt? Nej, men de kan ju ha lockat till sig andra änglar, som nu återupptagit de fornas plan. För det finns en plan bakom detta, självklart, liksom det finns en Guds plan. Det finns troligen också olika regioner bland stjärnorna, där de goda respektive de onda änglarna har kontroll, eller åtminstone dominerar. Och dessa två planer kan se ut att löpa parallellt, men i slutändan kommer de att korsa varandra, och den ena skall segra och den andra förlora.

(För de fallna änglarnas del går planen ut på att beblanda sig med människosläktet, så att Guds plan inte skall kunna fullbordas. Det här kan vi följa genom hela Bibeln. Men det började långt innan Bibeln, och t.o.m långt innan vår jords historia började.)
...

Mer om detta i någon kommande artikel.
___

JORDENS ÄNDE

Om man tar vår bild av jorden och dess omgivning, rymden och solsystemet och rymden därutanför, och "plattar" till den, så att den blir tvådimensionell i stället för tredimensionell, så tror jag man får en bra bild av hur antikens folk tänkte sig världen. Så var deras kartor utformade.

Bilden: Babylonisk världskarta

Man kan tycka att dessa gamla kartor, där jorden är en skiva med ett omgivande hav, som ett band därutanför, är naiva. Men med lite eftertanke förstår man att de måste ha haft ganska mycket kunskap om kosmos trots allt. De trodde att om man seglade på havet ut till "kanten" av jordskivan, så kom man till ett stup därutanför, en avgrund, där man kunde trilla ned. Ta nu den tvådimensionella bilden och gör den tredimensionell, så överensstämmer den perfekt med hur världen ser ut. Om vi färdas till "kanten" av jorden, så finns det en avgrund, därutanför, och lämnar vi jordatmosfären, så kommer vi sannerligen att "falla ned" i det djupa stupet, i det bottenlösa hålet.

Deras kartor tyder alltså på att de verkligen färdats över jordklotet och ut i rymden, men utan att förstå den sfäriska dimensionen. För dem for de ändå över en platta och utanför plattan ut, eller ner, i det stora djupet, dvs rymden.



Tolkning av den babyloniska världskartan

Vidare trodde de att de dödas ort låg ute i den västra oceanen. Bilden är densamma. Där utanför jordkretsen, i djupet, eller i rymdens ocean, fanns öar, där de döda samlades. Det kan vara planeter. De menade vidare att under jorden kom man till samma plats, eller en liknande plats, förbunden med den förra. Detta, som är den grekiska bilden, kan överensstämma också med den bibliska bilden, om man ser den yttre "oceanen" som Bibelns avgrund, dess svarta hål, abyssos, medan utrymmet under jorden är dödsriket.

Funderar man vidare på kopplingen mellan två- och tredimensionaliteten, så behöver inte heller "under jorden" nödvändigtvis vara i jorden, utan just under den - dvs ute i rymden, ute i den stora oceanen.

Med detta 2D-synsätt så är alltså "jordens ände", eller ändar, inte någonstans vid sydpolen, utan där som atmosfären slutar. Med en 2D-uppfattning blir det fullkomligt logiskt att kalla detta för jordens ände.
___




Om den babyloniska världsbilden
___

Noa - den förste vikingen?

Enligt Enoks bok, kap 106, var Noa när han föddes ljushårig, hade vit och rosenröd hy, och ljusa glittrande ögon. Hans fader blev förvånad, och trodde först att han inte var barnets fader, eftersom det var så olikt hans egen släkt. Han trodde att barnet kunde vara släkt med änglarna, Guds söner, eftersom han "var lik dem".

Här får vi alltså flera intressanta upplysningar. Det första man kan lägga märke till, är att de fallna änglarnas utseende indirekt beskrivs. Ljushåriga, med ljus hy och ljusa (blå?) ögon.

Det leder tankarna till de "nordics" som har setts till i ufomänniskornas upplevelser. Hur kan de känna till de fallna änglarnas utseende om de inte verkligen har sett dem?

Det talar också om för oss att de fallna änglarnas utseende var känt för Enoks och Noas släkte. Vilket naturligtvis innebär att dessa varelser inte bara var formlösa andeväsen, utan verkliga, synliga gestalter, som levde på jorden och kunde ses av både rättfärdiga och orättfärdiga.

Noa var dock inte ett av dessas barn, utan han var Lemeks son, det försäkrar Enok, men Gud lät honom tydligen få specifika egenskaper för den uppgift han stod inför.

Eftersom de vita folkslagen fordom räknade Jafet som sin stamfader, kan man säkert anta att det var i Jafets led som Noas ljusa gener fortlevde. Hans fru hade inte samma gener, och inte heller hans söners hustrur (de var döttrar till en av Noas bröder), så generna var blandade hos alla tre sönerna, men tendensen till ljus hy och hår fanns alltså i Jafets släkte.

Noa var alltså den förste "vikingen" - och vilken båt han hade!
___


Relaterat:
Scientist: All Blue-Eyed People Are Related
___

Nu förbereds mentala landningsbanor

NU I BÖRJAN AV NOVEMBER inträffar det två troligen betydelsefulla mediahändelser i USA. Dels en tv-serie, en ny påkostad version av den gamla 80-talsserien V, som handlar om hur "rymdvarelser" kommer till jorden och tar över. Dels kommer det en biograffilm, Fourth Kind, om abduktioner. Två starka fokuseringar alltså på UFO, i något som ser ut som en medveten aktualisering. Och detta sker samma år som en rad nationer öppnat sina tidigare hemligstämplade ufo-arkiv (och då Vatikanen sagt att utomjordingar är snälla). Det ryktas också om att det kommer ett liknande, eller kanhända ännu mer långtgående avslöjande i USA, i vinter.

Du som följt med i artikelserien här kommer att vara väl förberedd på detta. Du kommer att veta hur du skall ställa dig själv, hur du skall svara dem som frågar om detta, och vart du kan hänvisa dem. För även om bara biograffilmen kommer att kunna ses här, inom den närmsta tiden (och jag rekommenderar inte att någon skall se den), så kommer den våg som detta utlöser i USA ändå att spridas hit.

Vill man se ett mönster i detta, och ett framskridande, mot ett bestämt mål, så är det inte svårt. Undra så här: När nu så många andra länder har öppnat sina "arkiv x" för allmänheten, varför har inte USA gjort det? Ja, mycket troligt för att de sitter på mer information än någon annan.

Inte mycket idé att spekulera om detta. Men så mycket kan man ändå anta, att det som skedde på Noas tid, kommer att ha någon motsvarighet också i den sista tiden, och då är dessa nämnda händelser väldigt logiska, och synes peka just mot någon form av nedstigande. Och detta måste mänskligheten givetvis förberedas för först, långsamt, om man vill bevara ordningen. I en sådan situation skulle de nämnda händelserna, under detta år, och nu dessa mediehändelser, vara precis vad man förväntade sig.

Alltsammans kan ju också ha sammanträffat av en händelse, eller av kommersiella skäl. Men nu vet vi också att denna världen styrs av kosmiska makter, som förmår skapa globala vågrörelser när helst de vill och finner lämpligt. Så visst är det tänkbart att det som sker nu är en del i en plan.

Oavsett det - vi vet på vem vi tror, och du har fått lära dig svaren. Du har motkraften.
...

Här är länkar till förhandsvisningar av de två filmerna. Som sagt jag rekommenderar inte någon att gå till biograferna eller videobutiken, men dessa förhandsvisningar kan ge en föreställning om vad detta handlar om och hur det framställs och vilka intryck det måste göra på dem som utan skyddsfilter kommer att betrakta det.

Samtidigt kan man förundras över hur påtagligt väl dessa framställningar överensstämmer med Bibelns mest hemlighetsfulla delar. Vilket givetvis får oss att inse att detta måste ha något med den mörka sidans arbete att göra, men att de självklart också ger sin version en spegelvänd vinkling, där de verkliga svaren och lösningarna uteblir. Men det blir ju vår roll då, att bistå med dessa, om eller där tillfälle ges.

http://www.youtube.com/watch?v=LQoSCEMzJYE
http://www.youtube.com/watch?v=9hJRafM1e8Q
http://www.youtube.com/watch?v=yuUHoeQnu68&NR=1
http://www.thefourthkind.net/#/featurette
...

Relaterade (och senare) nyhetsartiklar
"När världen går i bitar"
MyNewsDesk
"John Cusack gillar jordens undergång"
"Världens undergång är här"
"En domedag med risk för lyckligt slut"
"Katastrofal katastroffilm"
"Jag tror aldrig något skall hända mig"
"Bortslösad undergång"
"Världen går inte under"
"Blodfattig undergång i 2012"
"Avatar kan få uppföljare"
"Avatar ett kliv in i framtiden"
"Avatar"
"Rekorddyr comeback för Cameron"
"Avatar - Hisnande"
"Skotsk man mötte Tobleron-UFO"
"Nu öppnas UFO-arkiven"
___

SKAPAREN AV HIMMEL OCH JORD

Det var Gud Fadern som skapade världen, men han gjorde det i gemenskap med hela gudomen, dvs med Gud Sonen och den Helige Ande. Och den man såg, om man hade varit där, det var Sonen. Fadern kan man inte se, och inte heller den Helige Ande. Fadern driver, Anden ger kraften, men det är Sonen som utför. Och det är ju egentligen precis på samma sätt med oss. När vi tjänar Gud, så är det Gud som verkar. Han helar, han sänder ut sitt ord, han ger välsignelse. Det är vi som utför det, men det är Gud som driver, tar initiativ, skänker förmåga och vilja, och för det till fullbordan.

Så vem skapade då världen? Det var Jesus. Om vi hade varit där, så hade vi sett Jesus i hans änglagestalt, bredande ut himlen, sägande till jord och hav att frambringa levande vimmel, och dana människans kropp av stoft och blåsa liv i hennes ande.
___

ÅT VILKA SKREVS ENOKS BOK?

ENOKS BOK har tilldragit sig ett visst intresse ifrån rörelser som egentligen inte alls borde ha något intresse av Enok. Det kan dels bero på de kristnas försummelse av boken - för även om den inte skall ingå i kanon är den ändå en bok som refereras i Bibeln och därför viktig på flera sätt - och dels för att vissa ickekristna tror sig finna stöd för sina meningar i boken.

För att undanröja sådana missförstånd (dvs de senares), följer här några exempel på Enoks boks "biblicitet" och rättrogenhet:

Treenigheten

"Han skall ropa på varje makt i himlarne, på alla de heliga ofvanefter och på Guds makt. Cherubim och Seraphim och Ophanim, alla maktens änglar och alla Herrens änglar, nemligen den ende Utvaldes och den andra maktens, *) som på jorden sväfvade öfver vattnet på den dagen, skola upphöja sin förenade röst, skola välsigna, förherrliga, lofsjunga och förhöja med trons anda, med vishetens och fördragsamhetens anda, med nådens anda, med domens och fredens anda, och med välviljans anda; alla skola säga med förenad röst: välsignad vare Han; och Andarnes Herres namn skall välsignas från evighet till evighet;" (Enoch1826 61:10-11)

*) Laurence skriver i sitt förord om denna vers (10): "Här hafva vi således icke blott ett tillkännagifvande om en flerfaldighet, utan äfven om en bestämd och tydlig treenighet af personer, under den högsta benämningen af Herrar, hvaraf tvenne, som få namn af den ende utvalde och den andra (gudomliga) magten, föreställas såsom icke mindre sysselsatta, än Andarnas Herre sjelf, med verldens danande; och det bör tilläggas, att en särskild klass af Änglar omtalas såsom egentligen tjenande dessa, i egenskap af de mera omedelbare agenterna för skapelse-verket."

Egentligen behöver vi inte bevisa att treenigheten finns i Enoks bok (det räcker med den tydliga "tvåenigheten" Fadern och Sonen [se nedan] för att slå hål på antikristologin), men ovan nämnda ställe antyder faktiskt en treenig Gud, då förutom den Utvalde, också "Guds makt", "den andra makten" och hans änglar omnämns här. Denna makt är ju Guds Ande, som svävade över vattnet i begynnelsen, och eftersom Anden här förfogar över änglar, och kallas en "annan" makt, måste Anden dels vara en person, dels en annan person än "andarnas Herre".

Att Enoch talar om två gudomliga personer är tydligt här:

Människosonens gudomlighet

"Alla konungar, furstar, upphöjda och de, som regera öfver jorden, skola falla ned på sina ansigten inför honom och tillbedja honom. De skola fästa sina förhoppningar på denna menniskones Son, skola bedja honom och anropa honom om nåd." (Enoch1826 62:9)

"Vid den tiden var denne menniskones Son åkallad inför Andarnas Herre, och hans namn i närvaro af den Gamle af dagar. Förr än solen och himmelens tecken blefvo skapade; förr än himmelens stjernor blefvo bildade, var hans namn åkalladt inför Andarnes Herre. Han skall blifva ett stöd för de rättfärdiga och heliga, att stödja sig på, utan att falla, och han skall blifva folkslagens ljus. Han skall blifva ett hopp för dem, hvilkas hjertan äro fulla af bekymmer. Alla som bo på jorden skola falla ned och tillbedja honom, skola välsigna och förherrliga honom, och lofsjunga Andarnes Herres namn. Således har den ende Utvalde och förborgade varit till i Hans närvaro, innan verlden blef skapad, och i evighet." (Enoch1826 48:2-6)

Att falla ned och tillbedja någon annan än en gudomlig person vore avguderi och totalt i strid med den judiska tron.

"Han skall döma förborgade ting. Ej heller skall någon blifva i stånd att yttra ett enda ord inför honom; ty den ende Utvalde är inför Andarnes Herre, i följd af sitt eget behag." (Enoch1826 49:4)

Vem kan stå inför Gud i följd av sitt eget behag? Endast den som är fullkomlig, dvs gudomlig.

"Och de prisade och lofvade honom, därför att den Människosonens namn vardt dem uppenbaradt. Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen öfverantvardades åt honom, Människosonen, och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta." (Enoch1901 69:26-27)

"SIN härlighets tron", sägs det här. Vem annat än en gudomlig varelse kan sätta sig på SIN egen härlighets tron? Varken änglar eller förhärligade människor kommer att återspegla något annat än Herrens härlighet, men Människosonen sitter på tronen genom sin egen härlighet.

"Ty jag och min Son skola förena oss med dem för alltid och för evigt, emedan de under sin lefnad vandrade på rättskaffenhetens vägar. Och frid skall tillfalla eder. Fröjden eder i sanningen, I rättfärdighetens barn!" (Enoch1901 105:2)

Herren säger "Jag och min son", tydligt skiljande mellan denna Son och övriga söner, för änglarna kallas hos Enoch bara "himmelens söner".

Helvetets evighet & själens odödlighet

"Här dväljas deras själar åtskilda i den stora pinan, tills domens, straffets och plågans stora dag kommer för hädarna och hämnden öfver deras själar, då man här binder dem för evigt." (Enoch1901 22:11)

En själ som "bundits för evigt" i fängelse kan inte vara utslocknad.

"Och han sade vidare till mig: Denna plats är änglarnas fängelse, och här skola de hållas fångna i evighet." (Enoch1901 21:10)

Även de syndiga, obotfärdiga änglarna fängslas för evigt.

"Sina käras förgöring skola de åse, och öfver sina barns undergång skola de jämra sig, och de skola bedja i evighet, men icke finna barmhärtighet och frid." (Enoch1901 12:6)

En utplånad själ kan givetvis inte "bedja i evighet."

"Och I, gifven dock akt på allting och inse, att han, som lefver evigt, gjort allt detta för eder," (Enoch1901 5:1 b)

Om inte evigt betyder evigt, så lever ej heller Gud för evigt.
...


DET FINNS ALLTSÅ INGEN ANLEDNING för gnostiker och andra förnekare av Bibelns grundsanningar att leta stöd hos (värva) Enok. Enoks bok är skrifttrogen, om än svårtydd, troligen pga av de många leden av översättare. Med samma princip som Bibeln själv skall tolkas, dvs summan av skriften är dess sanning, bör Enoks bok tolkas, och då finner vi att den mycket väl hade kunnat anses som "kanonisk", om så inte hade varit, att den inte var avsedd därför. Enok själv inledde ju skrivandet med att klargöra att boken endast var till för de släkten som skulle leva i tidsåldrarnas avslutning, därför att den har ett speciellt budskap avsett för de tiderna.


BOKEN HAR troligen också tilldragit sig en viss uppmärksamhet från ockultister, då den innehåller några uppräkningar av fallna änglars namn. De listorna är dock olika inbördes och för övrigt värdelösa för dem som söker kontakt med dessa. De fallna änglar som är inspärrade i avgrunden är just inspärrade, och därför också icke kontaktbara, från jorden. Dessutom är detta de namn änglarna hade innan de föll i synd, vilket ju knappast kan vara särskilt attraktivt för dem som söker kontakt med mörker och ondska. Nästan vartenda namn slutar på "el", vilket som bekant betyder Gud och är samma led som i Mika-el, Gabri-el, etc.


SÅLEDES - Enoks bok är just vad den säger att den är, riktad till just dem den säger sig vara riktad till: De utvalda och rättfärdiga som skall leva i de sista tiderna.
...


"VAREN ICKE GUDLÖSA i edert hjärta och ljugen icke och ändren icke sanningens ord och utgifven icke som lögn den Heliges och Stores ord och prisen icke edra afgudar. Ty all eder lögn och all eder gudlöshet tjäna eder icke till rättfärdighet, utan till stor skuld.
Och jag vet denna hemlighet, att många syndare skola ändra sanningens ord och affalla från henne och föra ondt tal och ljuga och utföra stora verk och skrifva böcker öfver sina tal.
Men om de skrifva riktigt alla mina ord på sina språk och intet ändra och utelämna däraf, utan afskrifva rätt allt hvad jag från begynnelsen vittnat om dem, så skall jag yppa en annan hemlighet, som jag känner,
nämligen att böckerna skola gifvas åt de visa och rättfärdiga till glädje och rättskaffenhet och mycken vishet.
Åt dem varda böckerna gifna, och de skola tro därpå och fröjda sig däröfver, och de rättfärdiga, som därur lärt känna rättskaffenhetens vägar, skola mottaga sin lön." (Enok 104:9-13)
___

ENOK SÅG ALDRIG DÖDEN

Jag skrev tidigare om Enoks bok, att den inte är kAnon. Men upplevde en mild reprimand från Herren för det, och kollade upp vad kanon betyder. Kanon betyder rättesnöre och regel, så nog kan man säga att Enoks bok är både kAnon och kanOn - men vad jag menade var ju att den inte tillhör Bibeln och inte skall göra det.

Men det behöver inte betyda, och gör det inte heller, har jag hört från ovan, att den inte är ett verk av Gud. För det är den, och det har jag Andens vittnesbörd på. Och det kan du också få om du frågar och har gåvan att höra svaret.

Så orden "och du må icke tvivla" (i samma inlägg) var helt säkert avsedda både för mig själv och för den som eventuellt gör så, på Enoks boks tillförlitlighet och äkthet. Dock, som sagt, skall den inte tillhöra Bibelns 66 böcker. Och det kanske är ganska självklart (och logiskt), då den ju är äldre, åtminstone till stor del. Jag utesluter inte att några av dess delar kan vara yngre. Någon del kan vara yngre och given ovanifrån under en senare tid än Enoks jordeliv. Det är givetvis helt och hållet möjligt att han kan ha stigit ned på jorden efter sitt jordeliv och skrivit eller överlämnat eller dikterat för någon, tillägg till de ursprungliga delarna - för så gjorde han enligt boken redan före syndafloden.

Enok var en märklig man.

"Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och 'man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort'. Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;" (Hebr. 11:5)

Han dog alltså aldrig, utan togs till himlen levande, kroppsligen, och upplevde förvandlingen, förhärligandet, som en prototyp för alla frälsta, som en prototyp på brudeskaran som skall ryckas upp till himlen före undergångens tid.

Det står där att "man såg honom inte mer", men det behöver inte betyda att han aldrig sågs mer, av någon, utan bara att efter hans upptagande så var han borta ifrån jorden, kanske i hundratals år. Men han visade sig igen, enligt sin bok, för sin son Metusela, och överlämnade då åt honom sina böcker. Så om han gjorde det då, kan han också ha gjort det senare.

Enok lever alltså typ det liv vi frälsta skall leva under tusenårsriket.

En unik man, med en unik bok.

http://enoksbok.se
___

Angående Enoks bok

FÖR CA 10 ÅR SEDAN började jag intressera mig för Enoks bok, och lade bl. annat ut en svensk gammal översättning på nätet. Jag påbörjade sedan, några år senare (2005), en mera utförlig webbplats där fyra olika översättningar skulle kunna läsas bredvid varandra, detta för att texten är delvis svårbegriplig, och för att olika översättningar kan hjälpa med förståelsen.

Jag blev dock aldrig klar, eftersom jag inte upplevde riktig sanktion över webbplatsen. Vilket var lite svårbegripligt eftersom jag ändå upplevt sanktion över att ägna mig åt boken. Nu, några år senare, tycks tiden vara inne, och den andliga sanktionen där. Vilket förundrar mig, och på något sätt gör bokens innehåll så mycket mer trovärdigt. Boken säger nämligen att dess innehåll är ämnat för ett sentida, kommande släkte, ett släkte som skall leva då världens sista tid kommer.

Betyder det att den tiden verkligen är nära nu? Och att Gud nu släpper fram Enoks vittnesbörd? Ja så säger Herren, du skall få se det, när jag gör stora ting bland er. Och du må icke tvivla.

Hela enoks-interlinearen är inte riktigt klar ännu, men varje översättning kan läsas för sig, och en stor del av interlinearen.

Välkommen att ta del av en mycket gammal bok, som helt säkert ingick i Jesu och apostlarnas boksamlingar och som de hämtade mycket profetiskt och läromässigt innehåll ifrån. Den är inte kanon, men den är kanon, om du förstår vad jag menar.

http://enoksbok.se
___

Biblisk mysticism - FÖRE SKAPELSEN

I.

Har det någon gång funnits något före skapelsen? Ja Gud fanns ju då, säger du. Jaha, ja det kan ju stämma. Gud fanns. Men inget annat. Vilket innebär att han som har all makt, han hade ingen makt, eftersom det inte fanns något att ha makt över. Han som har all kunskap hade ingen kunskap, eftersom det inte fanns något att ha kunskap om. Han som är allnärvarande fanns ingenstans, eftersom det inte fanns någonstans att vara närvarande. Så om Gud inte hade någon makt, inte hade någon kunskap, och inte fanns någonstans - fanns Gud då? Måhända var Gud bara ett embryo av vad han är idag, sedan skapelsen kommit till. Det fanns en vilja, säger Skriften. "Ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat" (Upp. 4:11). Så det får vi tro. Det antyds också att det fanns ett förutseende. Men det fanns ingen tid, inget rum, ingen annan, inget annat.

Det var inte ensamt, för ensamhet känner man bara om man känt någon som man kan sakna. Det var inte tomt, för tomhet känner man bara där det funnit något förut. Det var inte stilla, för stillhet känner man bara där något rört sig tidigare. Gud måste ha levt som i en sömn, som en dvala. Inget hände, ingen kunskap, inget yttre. Då undrar jag om man verkligen kan sägas leva till fullo. Men Gud är livet. Men allt det skriften säger att Gud är, det är han i förhållande till sin skapelse. God, mäktig, sann, evig, etc. Det tycks som om alla Guds egenskaper försvinner före skapelsen, och kvar blir bara en vilja och ett förutseende. Hur "länge" väntade då Gud, innan han började vilja skapa det han förutsåg? Ja, om det inte fanns någon tid, så kan ju Gud inte ha väntat på något. Ur icketidstillståndet, som inte ens kan benämnas ett evigt nu, inte evigt, inte nu, utan möjligen bara tillstånd, existens, uppstår tiden genast, utan att någon tid förflutit dessförinnan.

Så skapelsen har alltid funnits? Ja, så kan man säga, ur detta perspektiv. Före skapelsen fanns ju ingen tid. Men då är skapelsen evig. För om det inte fanns något före den, då har den ju ingen början.

Men Gud ville alltså, och han såg, och så blev det till. På en gång. Tillvaron begynte, och har alltid funnits. Om vi går tillbaka till skapelsens början, så kommer vi inte längre än till dess första, eller andra ögonblick. Det finns inget titthål där, som man kan kika in i och se något bakom. Det första ögonblicket är allt som finns att se. Vetenskapen kallar det singularitet. Enhet. Etthet. Allhet kan vi säga också. Förliv kanske. Förtillvaro.
___


II.

Förtillvaro i icketillvaro. Är det Sonens födelse vi talar om?
Ur denna tillvaro trädde Sonen fram, och omhuldade de framväxande himlarna, formade dem, blev deras Herre, i samma ögonblick de kom till. Tillblivelsen medgav kommande skapelser, han förutsåg dem och antog deras gestalt, formtillvarons optimala skepnad - han blev, med dem, Herrens Ängel.

Själv så mycket Gud något kan vara, men i form och inte bara i otillvaro. Han gick ut i skapelsen, bredde med sina fingrar ut himlar, valv över klot, världar där hans avbilder skulle träda fram, på hans kommando.
___


III.

Är Fadern expansionskraften, och Sonen kontraktionskraften (dvs gravitationen)? Fadern ger, Sonen formar, Anden verkställer.

Att Gud, Skaparen, på något sätt personligen står bakom de stora naturkrafterna, måste man nog inse. "Lagar" träder inte i kraft utan laggivare, och kraften är givaren själv. Hans tillvaro är det som observeras som naturlagar, hans fasta, obändiga, evigt trofasta ord, och vilja, gör att verkan uppfattas som lagar som styr tillvaron.

Fadern spänner ut, Sonen drar tillbaka, vill in i urtillvaron, Faderns sköte, igen. Därav formas världarna, galaxerna, då materien hejdas. Samla allt under hans välde, knyt det samman igen, ända till urtillvarons singularitet, slutmålet. Harmoniera allt, återlös allt.

Men lämna kvar det som inte vill. Lämna det i tiden. Skilj det från framtiden - så blir det till intet för oss, men inte för sig självt.
___