JORDENS ÄNDE

Om man tar vår bild av jorden och dess omgivning, rymden och solsystemet och rymden därutanför, och "plattar" till den, så att den blir tvådimensionell i stället för tredimensionell, så tror jag man får en bra bild av hur antikens folk tänkte sig världen. Så var deras kartor utformade.

Bilden: Babylonisk världskarta

Man kan tycka att dessa gamla kartor, där jorden är en skiva med ett omgivande hav, som ett band därutanför, är naiva. Men med lite eftertanke förstår man att de måste ha haft ganska mycket kunskap om kosmos trots allt. De trodde att om man seglade på havet ut till "kanten" av jordskivan, så kom man till ett stup därutanför, en avgrund, där man kunde trilla ned. Ta nu den tvådimensionella bilden och gör den tredimensionell, så överensstämmer den perfekt med hur världen ser ut. Om vi färdas till "kanten" av jorden, så finns det en avgrund, därutanför, och lämnar vi jordatmosfären, så kommer vi sannerligen att "falla ned" i det djupa stupet, i det bottenlösa hålet.

Deras kartor tyder alltså på att de verkligen färdats över jordklotet och ut i rymden, men utan att förstå den sfäriska dimensionen. För dem for de ändå över en platta och utanför plattan ut, eller ner, i det stora djupet, dvs rymden.



Tolkning av den babyloniska världskartan

Vidare trodde de att de dödas ort låg ute i den västra oceanen. Bilden är densamma. Där utanför jordkretsen, i djupet, eller i rymdens ocean, fanns öar, där de döda samlades. Det kan vara planeter. De menade vidare att under jorden kom man till samma plats, eller en liknande plats, förbunden med den förra. Detta, som är den grekiska bilden, kan överensstämma också med den bibliska bilden, om man ser den yttre "oceanen" som Bibelns avgrund, dess svarta hål, abyssos, medan utrymmet under jorden är dödsriket.

Funderar man vidare på kopplingen mellan två- och tredimensionaliteten, så behöver inte heller "under jorden" nödvändigtvis vara i jorden, utan just under den - dvs ute i rymden, ute i den stora oceanen.

Med detta 2D-synsätt så är alltså "jordens ände", eller ändar, inte någonstans vid sydpolen, utan där som atmosfären slutar. Med en 2D-uppfattning blir det fullkomligt logiskt att kalla detta för jordens ände.
___




Om den babyloniska världsbilden
___