DE FYRA VITA SEGLEN

I en tidigare artikel nämnde jag om hur jag upplevde att jag fick en mild reprimand av Jesus för att ha skrivit att Enoks bok inte är kAnon, men väl kanOn. Detta därför att när man kollar upp vad kAnon betyder, så är innebörden rättesnöre och regel, vilket mycket väl kan tillmätas Enoks bok. Däremot, som sades i den efterföljande artikeln, skall den ändå inte tillhöra Bibeln, eftersom den är äldre (ca 1000 år) och alltså ett vittnesbörd från en annan tidsålder.

Men jag berättade inte allt om hur detta förklarades för mig. Efter att jag skrivit det första inlägget, det där jag skrev att den inte var kAnon, upplevde jag alltså en känsla av att inte vara helt i Guds vilja. Detta var i augusti, och jag brukar ta en tur till havet här ibland, och sitta på någon fin plats och be och filosofera i solnedgången. Den här gången fick jag liksom inte till det. Friden var inte med mig och jag hittade ingen fin plats och det kändes bara trist och dött, trots att det var fint och skönt väder. Till sist slog jag mig ned på en klippa med lite gräs vid en plats där man ser ut över en av fjordarna här och en stor ö på andra sidan. Så började jag fundera över vad orsaken kunde vara till att Jesu närvaro inte var tillstädes, som den brukar vara. Jag frågade Jesus, och så kom tankarna på den där artikeln. Kanske hade jag varit för försiktig? Man vill ju inte säga för mycket, verka för andlig, men ibland får man vara frimodig och tala ut sådant som kommer ifrån Herren. Så jag öppnade mitt sinne för att Enoks bok kanske trots allt är kAnon, dvs den är godkänd av Herren, den är ett sant rättesnöre och en regel. När jag öppnade för den tanken, upplevde jag hur Guds härlighet sänkte sig ned över mig, kraftigt. Glädjen från ovan fyllde mig igen, och jag förstod nu varför det hade stoppats upp.

Nu fick jag frimodighet att tala mer med Jesus om detta. Skall då Enoks bok ingå i Bibeln, frågade jag. Nej, det fick jag ingen konfirmation på. Men den är ändå ett Guds verk? Ja, igen upplevde jag stark bekräftelse på det.

Så nu kunde jag luta mig tillbaka och bara njuta i den Helige Ande, av utsikten över fjorden, och av det sköna vädret och invänta solnedgången.

När jag sitter där och är fylld av tacksamhet och pustar ut över att ha fått förklaring på varför friden förhållits mig, så kommer det fyra segelbåtar ut från en liten hamn till höger om mig, bakom klipporna. De här fyra segelbåtarna styr så ut över fjorden, med sina vita segel, och kretsar runt där, fram mot ön på andra sidan, i ungefär en timmes tid. Jag hade en känsla av att även detta ingick i det Herren gav mig, men fick ingen direkt uttydning. Det hela var bara väldigt vackert, som en dans av fyra vita skepnader på havsytan, borta i soldiset i en bukt en bit ifrån ön.

Efter en timma återvände båtarna, alla fyra, till sin hamn, och så började solen gå ned. Mitt medhavda kaffe var slut, och jag satt där och var helt uppfylld av det Herren visat mig, och även av denna märkliga demonstration, för det tedde sig som mer än bara en händelse. Det var väldigt vackert, nämligen, bättre än på film, och jag minns att jag försökte förstå om det kunde ha någon profetisk innebörd.

Nu, i januari (när detta skrevs), funderade jag igen på den där händelsen och på hur förunderligt fint det var just den dagen i somras. Att få veta sådana saker direkt ifrån Gud är givetvis väldigt speciellt och något som blir till en grund för ens trosliv angående detta. Det Gud gör på det sättet, det förblir till evig tid och bleknar aldrig bort eller förlorar sin betydelse. Du som varit med om liknande saker vet att det håller, och består, och blir fruktbärande, när man törs tro på det och proklamerar det.

Nåväl, nu tror jag mig också veta vad de fyra vita seglen som dansade runt på fjorden, framför ön på andra sidan, betydde. Enoks bok skildrar (liksom Bibeln på flera ställen) hur fyra ärkeänglar står inför Guds tron, på ett hav av kristall och eld, och tjänar honom. (Enoch 14:8-23. Enoch 40:1-9. Enoch 71:1-17. Enoch 87:1-4. Enoch 88:1-3. Upp. 4:6. Upp. 15:2.)

En mäktig demonstration alltså, av vilken gudomlig substans och profetiskt innehåll Enoks bok har, förutom den andliga bekräftelse som också gavs. Visst, det var för seglarna bara en helt naturlig händelse, men för mig var det en gestaltning av något himmelskt, därom är jag helt övertygad, för så gör Gud.

Jag frågade också om en annan sak den gången och fick svar på det, men det behöver inte berättas nu. Det kommer vid tillfälle, och jag vet att det är lika sant.
___


"Havet av eld och kristall"
Mobilbilden ovan togs vid det omnämnda tillfället, men i riktning längre västerut, och lite senare på kvällen.
___