ENOKS BOKS förmåga att dyka upp strax före stora tider i Guds verk är förunderlig, och värd att belysa mer än en gång.När var det den återfanns i modern tid? I slutet av 1700-talet. Dvs strax före eller just i början av världshistoriens andra (och vad vi tror är den sista) stora missionsperioden.
Och när var det den återupptäcktes i biblisk tid? Jo, ungefär vid 300-200-talet före Kristus, dvs strax före den första stora missionsperioden.
Och de här två perioderna innebär förstås mer än mission, de är också förberedelser för nya tidsåldrar, och för de domar som går över världen dessförinnan.
I sanning en märklig bok. Den beter sig som en komet, som är borta långa tider och sedan dyker upp och blir ett tecken på förestående stora händelser.
Så gjorde den ju också första gången den kom ut, i tiden före syndafloden, då Enok överlämnade den till sin son Metusela, som sedan gav den åt sin sonson Noa.
Sålunda tycks den ha kommit med ganska jämna mellanrum av ca två tusen år:
1. ~2400 fKr. (Inför syndafloden.)
2. ~300 fKr. (Inför Israels och Jerusalems ödeläggelse.)
3. ~1700 eKr. (Inför Förintelsen och --- Harmagedon?)
Med en sådan träffsäkerhet, varför betvivla dess ursprung och äkthet? Och är det inte just de fallna änglarnas och människors oförmåga att komma i rätt tid - "uppstiga i rätt tid" - boken går till rätta med? Boken dömer alltså både himmelska och jordiska makter, men visar sig själv hålla måttet, till fullo. Och det över ett tidspann av 4000 år!
För att vara en apokryf (oinspirerad) eller pseudepigraf (falskt författarnamn) är det ganska imponerande. Naturligtvis är den varken eller. Boken själv bevisar att den är äkta. Det finns bara en annan bok med samma förmåga. Och det är Bibeln.
___
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar