ETT TROGET HIMLALJUS

ENOKS BOKS förmåga att dyka upp strax före stora tider i Guds verk är förunderlig, och värd att belysa mer än en gång.

När var det den återfanns i modern tid? I slutet av 1700-talet. Dvs strax före eller just i början av världshistoriens andra (och vad vi tror är den sista) stora missionsperioden.

Och när var det den återupptäcktes i biblisk tid? Jo, ungefär vid 300-200-talet före Kristus, dvs strax före den första stora missionsperioden.

Och de här två perioderna innebär förstås mer än mission, de är också förberedelser för nya tidsåldrar, och för de domar som går över världen dessförinnan.

I sanning en märklig bok. Den beter sig som en komet, som är borta långa tider och sedan dyker upp och blir ett tecken på förestående stora händelser.

Så gjorde den ju också första gången den kom ut, i tiden före syndafloden, då Enok överlämnade den till sin son Metusela, som sedan gav den åt sin sonson Noa.

Sålunda tycks den ha kommit med ganska jämna mellanrum av ca två tusen år:

1. ~2400 fKr. (Inför syndafloden.)
2. ~300 fKr. (Inför Israels och Jerusalems ödeläggelse.)
3. ~1700 eKr. (Inför Förintelsen och --- Harmagedon?)

Med en sådan träffsäkerhet, varför betvivla dess ursprung och äkthet? Och är det inte just de fallna änglarnas och människors oförmåga att komma i rätt tid - "uppstiga i rätt tid" - boken går till rätta med? Boken dömer alltså både himmelska och jordiska makter, men visar sig själv hålla måttet, till fullo. Och det över ett tidspann av 4000 år!

För att vara en apokryf (oinspirerad) eller pseudepigraf (falskt författarnamn) är det ganska imponerande. Naturligtvis är den varken eller. Boken själv bevisar att den är äkta. Det finns bara en annan bok med samma förmåga. Och det är Bibeln.
___

GLAPPET MELLAN MALAKI OCH MATTEUS

ENOK BESVARAR FRÅGOR

Om någon undrar hur arbetet med moderniseringen av Enoks bok går, så kan jag hälsa från Enok och säga att det går bra. Tidsplanen (någon gång efter nyår) verkar hålla, förutsatt att det får räknas också en liten bit in på det nya året.

I Enoks bok upptäcker man många hemligheter, och får många svar på frågor man aldrig ens undrat över. T.ex så upptäcker man att Enoks bok är en länk mellan Gamla och Nya Testamentet. Och det beror, som sagts tidigare här, på att boken lästes och aktualiserades i den mellantestamentliga perioden, dvs i glappet mellan Malaki och Matteus.

Egentligen borde vi fundera mycket mer över hur det glappet överbryggades, för det finns väldigt mycket i NT som inte har någon förlaga i GT. GT är basen och grunden, historien, lagen och profeterna osv, men NT innehåller så mycket mer än det. Som t.ex uppfattningen om de heliga i Guds paradis i himlen. Något sådant sägs det ingenting om i GT. Där far de rättfärdiga ner, till dödsriket och Abrahams sköte, när de avsomnar. GT vet inget om något himmelskt paradis. Men det gör Enok. Han skriver ymniga skildringar av de heligas boplatser i himlen, platser han fått besöka i sina himmelska resor. Något man undrar över är vilka heliga i himlen han egentligen talar om och möter, då som sagt de heliga före Jesu korsdöd ju gick ned, och inte upp. Var Enoks husvärdar andra heliga, från andra, tidigare världar, eller kom han till framtiden och såg vad Johannes såg? Texten hos Enok tyder mest på det förra, men det är ju en väldigt märklig tanke i så fall. Men det är som sagt inte den enda hemlighetsfullheten i boken med hans namn.

Enok flyger med en änglafarkost både över jorden och i rymden, och han får själv styra den.* Han besöker bl.a Pleiadernas stjärnhop, där han ser fallna änglar bundna, som ropar till honom. Efter det styr han ännu längre ut i rymden och ser något som antagligen är ett svart hål eller en supernova, en plats som skall bli slutlig förvaringsort för dem som överträtt Guds befallningar.

Vissa av de här objekten beskrivs också i NT, men vi förstår dem inte, och vet inte hur de skall tolkas, förrän vi läst om samma saker i Enoks bok. De nytestamentliga författarna tog upp de här tingen, genom den Helige Ande, men vi behöver två vittnen för att få full belysning över vad som menas och för att undvika människotolkningar. Det vittnet är Enok, och det vittnet hade de tillgång till då. Och vi är honom anvisade av Judas, Jesu broder, som för att anerkänna honom citerar hans bok i sitt brev.

Något som i mina ögon styrker innehållet i Enoks bok är när han är hos de rättfärdiga i det himmelska paradiset, och i sin skildring utbrister, att där ville han stanna. Det påminner väldigt mycket om dem som dött och varit i himlen och sedan kommit tillbaka. De brukar säga precis detsamma, att där ville de stanna. Guds himmel är en plats där man vill stanna, man vill aldrig komma tillbaka till jorden igen, hur mycket man än lämnat kvar här.

Att Enok också skriver om moderna flygplan vet du väl redan? Människor, inte änglar, inte gudar, utan människor som kommer i flygande vagnar, och hur ljudet av deras motorer skakar marken. Och då inser du att det spelar ingen roll om boken är skriven för 4300 år sedan eller 2300 år sedan - profetisk är den. Eller kan en profet ljuga och ta en annans namn? Det talar för bokens äkthet, liksom så mycket annat i den.
___



* Det tycks som om det sker med tankestyrning. Jämför det med Hes. 1:12 och Hes. 1:20 f: "Vart anden ville gå, dit gick de."
___