HUR SKRIVKONSTEN UPPSTOD

ENOKS BOK BEKRÄFTAS AV MODERN ARKEOLOGI

"Jemdet Nasr" (kan också stavas Djemdet Nasr) i Irak tros vara platsen där skriftspråket först uppkom, vid ca 3200 fKr.

Det är intressant eftersom Enoks bok säger samma sak. Enligt Bibelns tidslinje är Enoks bok skriven ca 3200 fKr, och i den sägs att det var under Enoks tid som skriftspråket kom till människan. (Enok 69:8 f)

Ännu mer intressant är att skriftspråket kom ifrån änglar, både från de goda och de onda.

Och då blir ju den här bilden (t.v.) från samma plats också lite intressant, minst sagt:

Liksom språkstilen på tavlan överst.

Nog får man associationer till "utomjordingar" där.
...

Det är också väldigt roande (sett i förhållande till vad våra motståndare skall tänka) att se de här bilderna, som på båda inskriptionerna, daterade till 3000 fKr, visar egyptiska jättar, när man vet att Enoks bok, liksom Bibeln, talar om för oss att det levde jättar på jorden omkr. 3000 fKr.

Jag ser inga samband alls. Gör du?
...

De andra inskriptionerna är också roliga. Det tycks vara två märkliga hybriddjur på tavlan, under jätten. (Klicka på bilden för att se den i originalstorlek.)

Dateringen är även där överensstämmande med Enoks bok, liksom företeelsen hybrider, dvs onaturliga förbindelser, ja, förbjudna förbindelser mellan olika arter, som bl.a Romarbrevet och Judas brev refererar till.

Jag ser ändå inga samband. Det är bara slumpen alltihopa. Visst?
...

Fler märkliga hybridliknande djur från platsen där änglar gav människan skriftspråket:



Från detta kan vi nog sluta oss till att detta ställe var en av de platser där Guds söner, de fallna bland dem, steg ned och satte igång sin manipulation av jordens arter, och att vi faktiskt har väldigt tydliga spår efter dem där. (Jag tycker nog man kan kalla det en "smoking gun", så starkt är det.)
...

(Det finns många fler bilder på den sistnämnda webbplatsen som är värda att kolla i samband med ovanstående.)

Bilderna visar ett helt menageri av monster och hybrider, och hade det inte varit så att Bibeln och enokslitteraturen talar om just detta, så kunde man sett det som bara fantasier, men nu måste man vara bra skeptisk för att kunna förneka sambandet när man ser detta så helt i analogi med vad skrifterna säger.
___


Naaa det är bara slumpen alltihop. Slumpen.
___

ENOKS BOK I APOSTLATIDEN

DET PÅSTÅS inom den teologiska forskarvärlden, att Enoks bok började skrivas ca 300 fKr, och sedan framåt till ca 100 fKr alternativt 100 eKr. Men jag kan bevisa utifrån skrifterna, de skrifter vi tror på, att Enoks bok är skriven före syndafloden, av Enok själv.*

Det är enkelt. Jesus läste den ju, och hans apostlar gjorde det. De kristna som kom efter dem läste den, i 200 års tid. Och de visste att det var ifrån Enoks bok som aposteln Judas, Jesu halvbror, hade citerat en vers. De hade ju boken ibland sig och hade fått den ifrån dem som var före dem.

Så då måste vi fråga oss: Satt Jesus och läste en lögnaktig bok? För om boken skrevs mellan 300-100 fKr, då är den ju lögnaktig eftersom den själv säger att den är skriven före syndafloden av Enok. Gick Jesus på en bluff? Nej, tror du det tror du inte på Jesus. Tro på det kan bara den som inte tror.

Så då står vi i en annan dager. Enoks bok får därmed en helt annan ställning, när vi inser detta.

Den förste efter apostlarna som hänvisade till Enoks bok, var författaren till Barnabasbrevet, som tros vara skrivet mellan 70-131 eKr. (Jag hävdar 110-120 eKr.) Denne Barnabas (troligen inte densamme som aposteln Barnabas) kan alltså ha levt på samma tid som Johannes levde, eller några andra långlivade apostlatidskristna. Denne Barnabas hämtar förkunnarinnehåll från Enoks bok, och han skriver specifikt att "det är skrivet" (Barn. 4:3; 16:5-6). Det är alltså ingen muntlig tradition han går efter utan efter en skrift som fanns bland de kristna vid den tiden. Att det skulle varit en annan skrift än den Enoks bok som tidigare funnits bland judarna är väldigt osannolikt. Vittnesbörden från (och om) den boken är mångtaliga.

Detta visar alltså med önskvärd tydlighet att Enoks bok verkligen fanns bland de första kristna, och att de trodde på den, tog den på allvar, och gav sitt andliga bifall till den.

Och då har de de facto också bevisat för oss som tror, att den är 5000 år gammal, skriven före syndafloden, av profeten Enok.

En gång till: Att Jesus och de första kristna läste och förkunnade ur Enoks bok bevisar för oss att den är äkta och inspirerad av Gud. Och att det verkligen var den boken de läste ur framgår av både senjudendomens och de efterapostoliska kristnas skrifter, där den också omnämns och citeras. Att apostlatidens kristna skulle utgöra en liten ficka av muntlig enoktradition, medan de omges på båda sidor av det skriftliga vittnesbördet, är helt osannolikt. Att hävda något sådant är bara obstinat.
...


Fortfarande tveksam? Vi försöker igen:


Förapostoliska tiden hade Enoks bok.

Efterapostoliska tiden hade Enoks bok.

Men apostoliska tiden hade inte Enoks bok?

Hur osannolikt är det?

Hur kom den i så fall från de förapostoliska till de efterapostoliska? Hoppade den över apostlarna? Nej, den måste givetvis ha gått VIA apostlatidens troende till nästa generation.


Apostoliska tiden hade alltså Enoks bok. OCH DE CITERADE DEN, och gav därmed sitt bifall till dess gudomliga ursprung, dess ålder, dess författare och GIVETVIS, dess INNEHÅLL!

Jag vet inte hur mycket mer man behöver säga, för att övertyga den osäkre. Ett öppet hjärta ser sammanhangen här och tar ställning. Den som har ett stängt hjärta fortsätter att hålla det stängt - men det kommer givetvis att kosta, att motstå sanningen. Nästa gång du hör ett sanningens ord kommer du att ha svårare att urskilja det.


För övrigt finns det ju också ett helt otvetydigt bevis för att Enoks bok fanns tillstädes i den apostoliska tiden, eftersom man har hittat fragment från minst 20 exemplar av Enoks bok bland Dödahavsrullarna. Och Dödahavsrullarna grävdes ned någon gång strax före år 70 då romarna omringade Jerusalem och det judiska templet skulle komma att förstöras.

Vi vet alltså därför att Enoks bok fanns i omlopp, väl spridd, då den bara hos qumranrörelsen fanns i 20 ex**, under den apostoliska tiden. Att då, med vetskap om allt detta, ändå hävda att Judas citerade ur en muntlig tradition, blir helt löjligt. Glöm det, om du vill vara ärlig.
___


* Detta förutsätter att man tror på Bibeln. Gör man inte det kommer man inte att kunna se detta som bevis. Även om det är det.
** Dessutom på tre språk: arameiska, hebreiska och grekiska, och på både papyrus och pergament, dvs med olika pappersframställning.
___


Även Jesus citerar från Enoks bok

Jesus använder (i de fyra evangelierna) uttrycket Människosonen 79 gånger, i bestämd form, Stefanus en gång, i Apg 7:56.

I Enok används samma uttryck 11 gånger, också i bestämd form.

Hos Daniel används det en gång, men i obestämd form, dvs "en människoson" (Dan. 7:13). Inte MänniskosonEN, som hos Enok och Jesus själv. Det tyder väldigt starkt på att det är (främst) ifrån Enoks bok Jesus hämtat uttrycket.
...


Dessutom finns ju det här närmast citatet från Enoks bok hos Jesus:

"Och han satte sig på sin härlighets tron, och hela domen överlämnades åt honom, Människosonen, och han låter syndarna och dem som förfört världen förgås och utrotas från jordens yta." (Enok 69:27)

"Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk, och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna." (Matt. 25:31-32)
...


Vad jag ville visa med den här artikeln var alltså att Enoks bok fanns bland apostlarna, och att de trodde på den. Och därmed har de också gett oss sitt vittnesbörd om den, så att vi med full tillit kan läsa den, då den nu igen finns bland oss.
...


För att sammanfatta:

1. Vi har bevis för att Enoks bok fanns i tiden före apostlarna (Jubileerboken, De 12 Patriarkernas Testamenten)
2. Vi har bevis för att Enoks bok fanns i apostlarnas tid (Fragmenten i Qumran)
3. Vi har bevis för att Enoks bok fanns i tiden efter apostlarna (Barnabasbrevet, Tertullianus, Hieronomus, Augustinus)

Har vi då också bevis för att det var ifrån Enoks bok Judas citerade? Ja, då vi vet att boken var i omlopp under den apostoliska tiden och att man funnit ett stort antal ex på en plats mindre än två mil ifrån Jerusalem, och fyndplatsen är daterad till samma tid som apostlarna, då ÄR citatet i Judas brev bevis för bokens förekomst bland apostlarna. Liksom citatet i Matt. 25 och alla övriga NT-ställen som vi känner igen från Enoks bok.

Hade vi inte vetat att boken fanns på plats under apostlatiden, då hade vi möjligen kunnat tro att Judas gick efter någon muntlig tradition. Men då vi vet att boken fanns i hans och apostlarnas absoluta närhet, då går det inte att betvivla.
___