"Ty det bud som jag i dag giver dig är dig icke för svårt och är icke långt borta. Det är icke i himmelen, så att du skulle behöva säga: 'Vem vill för oss fara upp till himmelen och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kunna göra därefter?' Det är icke heller på andra sidan havet, så att du skulle behöva säga: 'Vem vill för oss fara över till andra sidan havet och hämta det åt oss och låta oss höra det, så att vi kunna göra därefter?' Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra därefter." (5 Mos. 30:11-14)
"Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: 'Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?' ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda?' Vad säger den då? 'Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika)." (Rom. 10:6-8)
INTRESSANT KOPPLING Skriften ger oss - båda begreppen handlar om samma sak, samma ställe. Du får inte tänka på den runda jorden, utan på den världsbild de hade i gammal tid, att jorden var en skiva med omgivande hav och utanför havet fanns avgrunden. Tänker vi nu om och till detta ändå lägger vår sfäriska bild av världen och kopplar ihop den med den äldre, så kan vi inse att utanför havet, där finns verkligen en avgrund, och denna avgrund är givetvis - rymden.
Så därmed sätter alltså skriften likhetstecken mellan avgrunden och rymden? Ja, så kan det vara, och det skulle då vara mycket mera logiskt eftersom det knappast finns några helt bottenlösa hål inne i jorden, men väl under jorden, ute i det stora bottenlösa hålet och avgrunden, som är rymden.Så begreppet avgrunden kan alltså ha varit de fornas sätt att beskriva rymden, en plats de knappast kan ha haft samma bild av som oss, men väl kände till och beskrev i sin tids termer och synsätt.
Bibeln är verkligen en intressant bok.
...
MEN EN TANKE TILL - om det nu är så här, och jag tror verkligen det - hur kunde då de forntida komma fram till den tanken, eller den världsbilden? För om man reser med båt över havet, så kommer man ju aldrig till den där avgrunden. Så hur fick de idén om avgrunden? Det finns bara ett sätt - de måste ha flugit! För flyger man över havet, i rak riktning, så kommeer man så småningom att flyga rakt ut i avgrunden (eller man kommer åtminstone att se avgrunden framför och under sig innan man vänder), och sedan beskriver man detta just så, därför att man givetvis saknar andra begrepp att beskriva det med - man är ännu inte medveten om jorden som ett klot, utan ser det man ser så som man är van vid från jorden, dvs tvådimensionellt, och då kommer man att uppfatta havets slut som början på avgrunden, det svarta bottenlösa hålet, som också finns under jorden.
Men vadå flyga? Det fanns väl inga flygmaskiner på den tiden? Nej, kanske inte, men det fanns dock flygfarkoster, som liksom idag kan ta med människor på flygfärder, och de brukar idag kallas ufo - oidentifierade flygande farkoster. Och vi vet ju vilka dessa är, eller hur? Det är änglarnas farkoster, flitigt och ofta beskrivna i Bibeln, över vilka det finns både goda och onda flygkaptener, med olika syften men med många liknanade attribut.
Så den forntida uppfattningen om havets slut skulle således ha kommit ifrån flygfärder med änglar? Ja, skall vi tro Bibeln skall vi allt tro detta också, för så säger skriften, att sådana finns, och det är inte bara sagor eller from poesi, utan levande fantastiska verkligheter, som också vi kan få vara med om, och i alla händelser då Jesus kommer.
___
